Folkpartiet skrev 2002 en motion om rättvis handel, i februari 2006 tipsade studenten Anna Engberg om konceptet ”Fairtrade city”, i april 2006 påminde Hans-Eric Wallin (v) om regeringens handlingsplan för hållbar konsumtion och i maj 2006 skrev jag en interpellation om kommunen som medveten konsument. Det är rimligt att anta att frågan kommer att komma tillbaka till dess Skellefteå kommun börjar konsumera med ansvar.

I svaret på min interpellation anför upphandlingsenheten (såvitt jag förstår, jag var inte ensam om att finna texten tämligen svårpenetrerad) att kommunen inte kan handla rättvisemärkt utan att agera på ett sätt som varken är förenligt med Lagen om offentlig upphandling (LOU) eller kommunallagen. Föreningen Rättvisemärkt (ägs av LO och Svenska kyrkan) har tillsammans med andra organisationer, däribland Sveriges Kommuner och Landsting, undersökt LOU och visat att det går att ställa krav om efterlevnad av ILO:s konventioner. Man kan inte ställa krav på en specifik märkning, men däremot är det som upphandlingsenheten skriver ”möjligt att välja ut vissa ingående kriterier i en märkning för att ställa upp dem som krav”. Det åligger då det upphandlade företaget att bevisa att ställda krav efterlevs, vilket kan vara svårt om företaget inte kan visa på någon form av extern kontroll, som exempelvis certifieringen Rättvisemärkt eller andra likvärdiga bevismedel. Precis som vanliga konsumenter ställer frågor i butik är det lika viktigt att kommuner börjar ställa frågan om hur varorna produceras. Exempelvis har Örebro läns landsting (051018) och Hällefors kommun (061107) redan beslutat att ”handla rättvisemärkta produkter när så är möjligt”.

Nedan följer exempel på hur etiska krav i förenlighet med såväl LOU som kommunallag kan utformas:

Etiska krav Inom så många produktgrupper möjligt (bananer, kaffe, juice, te, socker etc) ska följande krav ställas vid upphandling: Att grundläggande ILO-konventioner efterlevts under produktionen av råvaran. Att producenten av råvaran garanteras ett pris som täcker produktionskostnaden (oavsett världsmarknadspris) Att råvaruproducenten (om anställda finns) har en pågående process som arbetar successivt för att nå överlevnadslöner (d v s löner som ligger över lagstadgad minimilön samt ett regionalt snitt). Uppföljning/Verifikation För att bevisa att produkten lever upp till ställda etiska krav kan certifieringen Rättvisemärkt användas, men andra likvärdiga bevismedel kan också godtas.

Jag yrkar därför:

Att fullmäktige fastslår att man i sin offentliga upphandling avser att respektera deklarationen om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner. Att fullmäktige uppdrar åt kommunstyrelsen (KS) att formulera övergripande mål (enligt ovan) om att alla leverantörer genom hela produktionskedjan ska respektera deklarationen om de mänskliga rättigheterna och ILO:s kärnkonventioner. Och dessutom att KS låter utreda hur man bäst arbetar med uppföljning av detta. Att fullmäktige uppdrar åt KS att vidta de övriga åtgärder som krävs för att de produkter kommunen framgent köper så långt möjligt ska uppfylla villkoren för certifieringen Rättvisemärkt. Att fullmäktige uppdrar åt KS att initiera en dialog med föreningen Rättvisemärkt (och ev. Sveriges kommuner och landsting) för att skynda på processen och dessutom undersöka möjligheten att på sikt kunna bli en i raden av svenska kommuner (Malmö, Munkfors etc) som kvalificerat sig som en sk. Fairtrade city. Att fullmäktige uppdrar åt att KS att utreda möjligheten att ställa krav på att produkter man köper också ska uppfylla villkoren för KRAV-märkning - eller motsvarande.

Enar Nordvik, Vänsterpartiet Skellefteå måndag den 2 april 2007