Året är 2007. Socialdemokratin kämpar mot drägliga arbetsvillkor och rätten att organisera sig.

På något annat sätt kan jag inte tolka det stadsbärande partiets ovilja att låta Skellefteå kommun handla rättvisemärkta varor. Beslutet fullmäktige motsträvigt tänker ta imorgon - att införa en uppförandekod - är utmärkt, men att samtidigt säga att det är frivilligt för förvaltningarna att sänka sina egna budgetar innebär ju motsatsen. Inte många tårar snällt kaffe kommer att köpas.

Att skylla på att det skulle vara orealistiskt och formellt omöjligt att handla solidariskt är bara snickeliding struntsnack. Varken Konkurrensverket eller Sveriges Kommuner och Landsting anser det vara oförenligt med lagen om offentlig upphandling. Man kan förståss inte kräva just rättvisemärkning, men det finns ett flertal märkningar som uppfyller de kraven. Visst är det lite krångligt, men om landstingen i Uppsala och Örebro och ett flertal kommuner (däribland Malmö) lyckats kan det inte vara omöjligt.

Ja, det kostar att köpa snällt kaffe. Säkert 400 000. Men 400 papp för att veta att ens kaffe inte smakar barnarbete, miljöförstöring och och förtryck borde vi ha råd med.

Att moderaterna är emot handel för utveckling förvånar mig inte. Men vissa av oss i arbetarrörelsen tycker faktiskt att internationell solidaritet är något mer än ord på en banderoll en gång per år. Exempelvis är ju LO en av grundarna av just Rättvisemärkt.

Hoppas ni tuggar i er många pepparkakor till kaffet i jul, sossar. Det behöver ni. God jul.

Enar Nordvik, ordf. Vänsterpartiet Skellefteå.