free page hit counter

maj 30, 2005

Åter i Windhoek

Det finns så mycket att säga om Namibia, till exempel att taxibilarna tutar för att visa att de är lediga eller att de åtminstone har platser över. Eller att man blir väldigt vänligt bemött när man talar med någon. Här börjar man ofta med att säga hej och fråga hur läget är innan man dryftar sitt egentliga spörsmål i stället för att som i Sverige bara haspla ur sig "Ursäkta, vet du vad klockan är?". Det är också vanligt att man hälsar på och småpratar med folk som man träffar i trappuppgången och att man vinkar till andra bilförare som man möter om man är ute och kör i mindre trafikerade delar av landet.

Namibierna är också i allmänhet väldigt välklädda och mycket språkkunniga, vilket torde behövas i ett land där personen man träffar på kanske talar tyska, oshivambo, afrikaans, engelska eller något annat av de cirka 30 språken eller dialekterna som talas i landet. Det går i alla fall alldeles utmärkt att ta sig fram med engelska (som är det officiella språket) och lite knagglig skoltyska.

Namibiernas största intressen i livet verkar vara camping och trevliga grillkvällar ute i det fria, vilket kanske inte är så konstigt i ett land som består av en hel massa "det fria" och som är fullt av gott grillkött som springer eller hoppar omkring. Ibland kan man nästan luras att tro att man är i Australien då både landskapet, sinnelaget och den engelska dialekten närmar sig sinnebilden av hur förmodligen är "down under". Det enda som saknas är kängururna och dessutom är den Namibiska ölen förbaskat mycket godare än det där blasket som australiensarna försöker sälja på oss.

Vi börjar känna oss mer och mer hemma i Namibia i allmänhet och i Windhoek (som förresten ska uttalas [wind-hok]) i synnerhet och Sverige känns mer och mer avlägset. Det kom lite grann som en överraskning när vi idag gick in på museet i Alte Feste för att lära oss mer om Namibias och möttes av en liten miniutställning om livet i Sverige under 1900-talet. Visst kanske det kan vara intressant att läsa om bondeliv, ransoneringsåren och hur livet ter sig för en normalsvensk familj på 2000-talet men det var inte precis vad vi hade väntat oss. De nordiska länderna och särskilt Sverige verkar åtnjuta hög status här nere, mycket på grund av det starka svenska stödet som SWAPO fick i kampen mot apartheidregimen. Dessutom är det många Namibier som heter Toivo och andra finskklingande namn här nere eftersom finska missionen länge arbetade i landet. Vi kanske inte är så långt borta som vi trodde att vi skulle vara.

Avståndet från Sverige (och frånvaron av bredbandsuppkoppling) har också gjort att jag börjar bli lite nyfiken på vad som har hänt hemma och i "den stora världen" under de senaste två veckorna. Förmodligen har det inte hänt särskilt många jättestora grejor, men man vet ju aldrig. Är det någon som kan göra en ultrakort nyhetssammanfattning och posta i kommentarsfältet? (Det där om Caroline Krooks hemfridsbrott har jag redan snappat upp, men i övrigt känner jag mig helt törstig på nyheter.)

Skrivet av barse den maj 30, 2005 05:08 EM | TrackBack
Kommentarer
Skriv en kommentar











Spara personliga inställningar?






Bloggtoppen.se BlogRankers.com