< politik

Debattartikel, Norra Västerbotten hösten 2004.

Sluta jiddra om ny teaterlokal!

Alldeles nyss hade vi en tämligen livlig debatt om storslaget byggande av teaterbyggnad/kulturhus/konferenslokal/konserthall - ja begreppen var lika många och diffusa som åsikterna om var bygget skulle placeras. Vänsterpartiet i Skellefteå drev en rak linje därom - Nordanå är vår kulturoas och ska så förbli. Nu har debatten bekvämt nog avstannat i takt med att frågan försänkts ner i någon sorts kommunal utredningsdybotten där den sjunker allt djupare för att helst inte komma upp alls ("vid gårdagens arbetsutskott i kommunstyrelsen föreslogs att kommunstyrelsen ska besluta att notera redovisningen, och att projektet får prövas i den framtida verksamhetsplaneringen"). Ett tag var frågan en bekväm ursäkt för att slippa renovera Nordanåteatern, nu är utredandet en bekväm ursäkt för att slippa diskutera frågan överhuvudtaget.

Jag anser att det här är en fruktlös debatt som någon borde slå ihjäl. Vi ska inte ha någon ny teaterbyggnad på Nordanå, Strömsör eller intill Expolaris - vi ska inte ha någon alls. Skellefteå behöver inte bygga ytterligare teaterbyggnader som vi inte har råd att underhålla - sådana har vi redan. Förvisso har vi idag inte möjlighet att ta emot stora teateruppsättningar som kräver en a-scen, men jag tror inte vi behöver det heller. Västerbottensteaterns chef säger ju också återigen (NV 16/3) att han inte ser något behov av en ny scen och att vad han saknar hos oss politiker är modet att ta ställning för Nordanå som kulturområde. Men visst verkar det vara någon sorts naturlag att politiker hellre skapar nya monument över sin egen förträfflighet än vårdar det man redan har. Okej, det är ju inte lika nyskapande att restaurera och vårda, men kultursatsningar görs faktiskt inte i första hand genom att bygga hus. Det är verksamheten som är kulturen, och lokaler finns, särskilt nu när vi - i sista stund - äntligen börjat lappa ihop Nordanåteatern. Kulturredaktör Bengtsson (NV 11/2) skriver att Nordanåteatern "hur sliten och tråkig den än må vara idag, har själ" - så låt oss erkänna att vi är en stad som är precis så teaterintresserad att vi klarar oss med en renoverad Nordanåteater, samt Västerbottensteaterns egna lokaler.

Om Skellefteå Kraft vill ha en konferenslokal intill sina lokaler (Expolaris, kvarteret Sirius) så står det givetvis dem fritt att bygga en, men isåfall utan kommunalt bygg- eller driftsstöd. Jag förstår att Skellefteå Teaterförening mfl ser att Siriusalternativet är den bästa hästen att satsa på om man vill ha en ny lokal snabbast möjligt. Jag tror dock inte att en konferenslokal som - vips! - går att trolla om till teaterlokal blir annat än en halvhjärtad teaterlokal, men framförallt ska inte ett vinstdrivande bolag, kommunalt eller inte, driva stadens scen för teater. Som Bengtsson påpekat tidigare finns en uppenbar risk att viljan att tjäna pengar går ut över de rent kulturella ambitionerna.

Ska något kulturhus byggas någonstans så är det ett visningsmagasin för Skellefteå museums samlingar. Och givetvis på Nordanå. Samla, vårda och visa är ett museums uppgift, och just nu är faktiskt alla tre deluppgifter omöjliga. Jag hoppas verkligen att vi i kommunfullmäktige tar det ansvaret i kommande budgetar.

Att kulturhistoria överlag verkar vara en svår (eller ointressant) fråga för kommunen har ju också visat sig i den ändlösa diskussionen om kvarteret Renen (Åsélls möbler, Billowska huset etc), som ju också i åratal varit nertryckt i beredningsträsket. Här finns en massa kulturhistoriska värden (exempelvis stadens enda kvarvarande brandgata mellan uthusen) som förtjänar ett bättre öde än långsamt förfall. Byggnadens skick påverkar givetvis inte detta värde, men är hus alltför kostsamma att restaurera och driva ska de rivas. Det avgörandet kan vi dock inte överlåta till tilltänkta exploatörer, därför har vänstern begärt - ännu en - återremiss av kvarteret Renen, just för att belysa de kulturhistoriska värdena i relation till restaureringskostnaderna. Dessutom anser vi att det är dags att verkställa det beslut som togs när jag var åtta år om att återbebygga kvarteret söder därom, Strömsörtomten. Där finns, frånsett någon felparkerad PV, inga större kulturhistoriska värden att beakta.

Det händer således en massa spännande saker i Skellefteå nu, så visst kan vi kosta på oss att ge debatten om en ny teaterlokal en värdig begravning?

Enar Nordvik