Saker som inte finns, del ett: VUXNA.
När jag var liten fick jag veta att det fanns en sorts övermänniskor, mutanter, som var satta här för att härska över planeten. Sådana som går på kaffe. Sådana som aldrig blir förvånade, som aldrig rycks med av en grupp, som aldrig rycks ur sina gängor. Sådana som aldrig tar
den sista kakbiten, som kan lämna mat på restauranger, som går och lägger sig när det är som roligast. Sådana som skruvar ner volymen. Sådana som självmant bokar tid hos tandläkaren. Som alltid vet när tåget går. Kort sagt; vuxna.
Jag har länge sett fram emot den den dagen när jag skulle bli vuxen, den dagen då allt äntligen skulle stå i ett förklarande skimmer och man såg alla samband. Jag är nu ledsen att behöva inkomma med denna rapport från den andra sidan; men alltihop är en bluff - det finns inga vuxna.
De jag trodde var vuxna visar sig vid närmare betraktelse vara barn de också. Fast tjockare. De blir osäkra och tysta eller vräkiga och pladdrande vid andra fikarum än sitt eget, de vet inte heller skillnaden mellan måste och borde. De blir ledsna, arga, sura och besvikna av ungefär lika sofistikerade orsaker som en tvååring. Dvs. om de inte får mat, sömn eller känna sig behövda.
Du kan samla på "vuxenpoäng" bäst du vill; icakort, villa, volvo, äktenskap eller tillochmed barn. Inget av detta kan göra dig vuxen.
Att ha ansvar och att ta ansvar är inget som kommer utifrån eller vid en viss ålder. Jag känner gamla människor (30-åringar) som är barnsligare är min yngsta svåger.
Det finns alltså inga vuxna. Det enda som finns är människor som andra människor betraktar som vuxna. Sedan finns det människor som utifrån dessa förväntningar försöker leva upp till dem. Oftast funkar det så fint att myten om de vuxna upprätthålls.
Ja, jag har fel. Det klart att vuxendom finns, men bara som ett mentalt tillstånd, en roll man går in i. Jag tror att det är farligt att känna sig inlåst i en vuxenroll. I alla roller måste man få improvisera. Är man tråkig beror det inte på att man är för vuxen utan på att man
är fantasilös. För vuxna finns ju inte.
Typiskt. Just när jag var redo att bli vuxen.
___________________
Enar Nordvik som flyttade tillbaka till Skellefteå för ett år sedan och nyss hette Persson
|