Debattartikel i Norra Västerbotten 060308. Därför är jag feminist. Jag är feminist. Det är ett elände. Men det ska det också vara, det är att inse att man är en del av problemet. När jag talar tystnar ni, när jag tänker är jag logisk, när jag diskar är jag duktig. Jag är man. Jag vinner. Även om jag inte har hittat på systemet drar jag nytta av det: hjärtmediciner, styrelser, porrfilmer - hela världen är gjord för mig, det är jag som är det normala. Redan innan vi föddes var rollerna klara; om flickan gråter är hon ledsen, medan pojken självklart är arg. Barnböcker säger att pojkar är spännande och tänker fritt och bryter regler och armar, medan flickor är snälla, tröstas och tröstar. Affärerna säljer tröjor med dödskallar eller änglar. Inom idrotten är det sedan länge en självklarhet att resultatet är beroende på positiva eller negativa förväntningar innan matchen. Tror du fortfarande att det är en slump att du blivit som du blivit? Att du valt själv att intressera dig för kardanaxlar eller strumpstoppning? Men systemet skapar också trygghet, man vet var man har varandra. Vissa sysslor är manliga och andra kvinnliga, enkelt och bekvämt. Skumt bara att det råkar vara kvinnor som lär sig att skämmas mer när maten tar slut eller det är ostädat. Talibaner och svennar är olika tydliga, men menar samma sak: Män är män och kvinnor kvinnor och inte lika mycket värda. När du säger "det är ju naturligare för kvinnor..." menar du bara "hallå nu har det ju varit såhär ett tag och det är ganska bekvämt, kan vi inte fortsätta så?". "Naturligt" har ingenting med saken att göra. Det är ju rätt få som tycker att det är onaturligt att ta på sig en jacka på vintern eller sätta plåster på ett sår. Givetvis finns det skillnader mellan män och kvinnor, inte bara i lönekuvertet utan också i intressen och vad man är duktig på. Men beror det verkligen på om ens könsorgan pekar inåt eller utåt eller beror det på hur detta i sin tur påverkar våra förväntningar? Ta och byt ut ordet "kvinna" mot "neger" nästa gång någon talar om hur kvinnor är. Hur fräscht känns det? Att män är djur och kvinnor byten är inget nytt. Detta nys har länge styrt hur vi tänker. Tjejtaxan signalerade att en kvinna som promenerade hem var något onormalt. När polisen råder tjejer att stanna inne på kvällarna fast det inte är de som är farliga är steget inte långt till talibanernas helkroppsslöjor. För inte skulle vi vinnare gå med på att stanna inne. Men jag förlorar också på detta system. Därför vill jag avskaffa det. Och det handlar inte bara om att få gråta offentligt, utan om att få vara en hel människa. Att få möta män och kvinnor som tänker själva. Att inte vara dömd till att göra karriär eller skruva fast någonting, utan att få välja det. Men att säga "Fine, jag är feminist" innebär inte att jag går fri. Min enda tröst är att sjukdomsinsikt ofta sägs vara första steget. Okej, du är för jämställdhet. Lika lön och ingen ska trakasseras. Du kan skilja på jämställdhet och jämlikhet. Du tycker att det är förjävligt att män slår sina (!) kvinnor. Bra. Jämställdhet är trevligt, men det kommer inte att förändra världen. Feminism, däremot, gör ont. Det innebär att du ska betrakta dig själv som en misstänkt skurk och handla därefter. Håll tyst ibland och grymta inte "får man inte ens skoja längre". Skratta inte när någon berättar en historia som slutar med "jasi karlar" eller "typiskt tjejer" - fråga vad folk menar egentligen. Sluta påstå att du tillsätter chefer efter kompetens, inte kön, när du bara tillsätter män. Visst, inkvoterade kvinnor kan bli misstrodda, men det får vi ta - vi offrar en generation för att kvinnor ska bli något normalt. Motarbetar du inte klyschorna om könen, är du med och bekräftar dem. Börja fundera på hur ofta du säger att en flicka är söt och en pojke är tuff. Det kan bli en revolution. Världen blir bättre, men det är inte gratis. Därför är jag feminist. Jag förstår varför du inte är det. Du har en värld att förlora. Enar Nordvik