Hörselkåpor och doft av trampat gräs

När jag gick i åttan var jag inte särskilt intresserad av musik. Men jag minns att jag lyssnade lite på Little Richard och Buddy Holly. Jag försökte vara konstig och lånade Depeche på LP. Blipp och blopp och skviik lät det. Otäckt.

Men i gymnasiet fick man ju lov att skärpa sig. Det gick inte att vara konstig utan att lyssna på konstig musik. Cure, Smiths och allsköns manchesterpop var religion och profeterna var många. Jag sade att jag lyssnade på sydsamisk folkrock och norsk jojk och försökte verka trovärdig med håret desperat draget bakom öronen. Så småningom gav jag upp det där. Men jag åkte ofta ner från Böle till Popstaden med lördagsbussen (och hem med söndagsdito).

Utan Trästock ingen sommar. Som min kamrat Östlund en gång skrev är Trästock en hemvändardag. Där andra hemvändardagar kännetecknas av näverslöjdade träskor och tennslöjd innebär Trästock rocknroll och stora högtalare, vackra människor och osannolika frisyrer, tältresning och tinnitusvarning, små bord med underliga åsikter och träskpunkare med obegripliga tröjor. Och sovande publik på The Spacious Mind. Man träffar Lundmark man gick samhälls med och försöker komma ihåg ifall man borde veta vad han gör eller inte.
Trästock var länge den enda gång förutom julmiddagen jag träffade mina stadskusiner. Kusin P såg en flummig musikfabrikenknapp på min kavaj och försåg mig genast med Musikföreningens hårda Clintan.

Men Festivalen då? Jo, det är väl nästan alltför lätt att vara elak mot öl-i-plastglas-festivalen som alltmer liknar en företags-kickoff där de köpstarka 35-åringarna får släppa loss, knyta slipsen i pannan och på uppmaning spontant dansa på borden i sina staketomgärdade partytält. Allt ackompanjerat av någon coverbluessnubbe. Jag undrar hur det konceptet verkligen kan gå back.

När de ville göra massaved av Trästock -98 var det mycket snack om »stökigt« och alkohol. Såvitt jag kan se är det fortfarande en och annan som dricker lite för mycket på Skellefteåfestivalen. Men berusade 35-åringar är väl mer inkomst än problem. Lars Winnerbäck spelade för några år sedan i ett öltält, medan hans 16-åriga fans stod utanför. Musik är utgift. Alkohol är inkomst. Huruvida du är juridiskt mogen för att dricka alkohol avgör alltså vilka artister du får lyssna på. Underligt.

Å andra sidan är Trästock en musikfestival och Festivalen är mer en s k stadsfest. Trästock har inget tivoli och ingen sockervadd, däremot små söta popbarn med enorma hörselkåpor och doften av vått söndertrampat tältinstängt gräs. Det klart att Iggy inte kommer på Trästock. Men det gör å andra sidan inte E-type heller.

Förresten - Smiths suger fortfarande. Och Cure var jag bara intresserad av för en flickas skull.


____________________
Enar är arkitekt. Dessutom doktorand i träkommunikation och alltså kompetent att uttala sig om trästockar.