Introduktion: Granar barrar ibland, Julgranar mer än skogsgranar i bestånd. Julgranar blir fulgranar om de utsätts för okontrollerad torkning. Men, kan okontrollerad och besvärande barrning hos Picea abies (L.) Karst., naturgran, i torrt inomhusklimat undvikas genom avvägd vattning utan tillsatser? Kan fenomenet luftemboli härigenom undvikas och inverkar avkapning av topp på granens förmåga att hålla sig vital? Material och metoder: En nyavverkad åkerväxt gran utomhusförvaras ca 1 vecka med stammens nedersta del nedsänkt i vatten som snabbt fryser till is. När granen togs in gjordes ett avkap strax ovanför isklumpen så att färskt snitt uppstod. Granen placerades inomhus direkt i vatten i sin fot, med tämligen generöst vattenutrymme (ca 1 l). Inga konstiga tillsatser (magnecyl, sockerbitar, växtnäring, anabola steroider e.d.) tillsattes vid något tillfälle. Efterhand vattnades granen så att kapsnittet aldrig vid något tillfälle kom i luftkontakt. Toppen kapades dock ca 2 dm för att få plats med den stilfulla Julstjärnan. Resultat: När granen gjort sitt, dvs på Knutte-dagen, hade många kvistar börjat skjuta vackert ljusgröna skott (ett kvistavkap kan beskådas i fikarummet). Granens barrning var obetydlig; tvärtom föreföll barren synnerligen spänstiga och livskraftiga. Katterna trivdes utomordentligt under granens täta nedersta kvistvarv. Diskussion: Hypotesen om att luftemboli orsakar okontrollerad barrning av Julgran, får genom försöket anses stärkt. När klyvöppningarnas avdunstning hela tiden kunde fortgå genom tillförsel av fritt vatten från trakeiderna, som i sin tur hela tiden stod i kontakt med vattnet i foten, kunde livsprocessen fortgå som om granen stått på egna ben, eller fot, dvs rot. Hur länge detta något förkonstlade livstillstånd kunnat upprätthållas, kunde ej avgöras i detta försök, eftersom labbet måste ställas om till annan verksamhet. Framtida forskning: I en långtidsstudie undersöks huruvida detta livstillstånd kan utsträckas över minst en period, dvs Jul-Jul. Härigenom skulle stora skogliga värden kunna sparas och arbetet med införskaffandet av julgranar väsentligen underlättas (once in a lifetime?). Detta kan man i princip tänka sig eftersom toppavkapning inte menligt synes ha inverkat på livsfunktionen. Emellertid tillkommer då ett behov att studera om granen även tål kvistavkap, enär den annars troligen kommer att förvida sig utöver det tillgängliga utrymmet. /Tom-ten (tämligen anonym professor på avdelningen). Dessa hittills okända forskningsdata publicerades av Enar utan författarens tillstånd.

Lämna dina kommentarer i motboken eller kontakta mig.

< om enar | lagbok | motbok | bilderbok | kontakt | enarhelgo.net