Nils Stefanssons dotterson Nils Stefan Persson -
Arvingen
Nils Stefanssons dotterson Nils Stefan Persson
flyttade till Böle ungefär 1876, 16
år gammal.
Före Nils Stefan Persson flyttade till Böle,
hade en kusin till honom försökt
att bo där men flyttade därifrån.
Ganska snart for även Nils Stefan Persson
hem, bara för att i Tjärnberg höra fadern Per
Jacobsson säga:
- "Dö ska fara deilbakas diti Böle, I
ha seitt böin i framtin".
Så Nils Stefan Persson
flyttade tillbaka till Böle.
Nils Stefan Persson var en riktig hästkarl och
Nils Stefansson hade en gammal häst som
aldrig var skodd. Så Nils Stefan Persson
kallade på smeden, men smeden vågade inte
hålla i hästen så Nils Stefan Persson
skulle
hålla i hästen om smeden skodde han.
Nils Stefan Persson pratade med hästen så
den stod stilla.
Men när Nils Stefan Persson var och arbetade
med hästen gick det bra ända tills Nils
Stefansson kom, för då stannade hästen.
Hästen stod helt stilla ända tills Nils
Stefansson for.
En gång var Nils Stefan Persson på "storhälja"
i Norsjö, då körde han en tvåhjuling
hästvagn.
Hingsten han körde med hade ett ganska hetsigt
humör och trivdes inte bland folk, men det var
fullt med folk på "storhälja".
Så hästen ställde
sig på bakbenen och skrek, hästen gick så
genom hela Norsjö.
Det berättas också att Nils Stefan Persson
vid
en grävning hade anställt två drängar
för att
hjälpa han. Arbetet bestod i att gräva
bevattningsdiken. En kväll blev det stopp mot
en stor sten som låg där diket skulle fram.
Drängarna gick hem för att sova medan Nils
ordnade en bädd under en gran vid dikeskanten.
På morgonen när drängarna kom tillbaka
låg
stenen bakom dikeskanten och Nils var i full
gång med grävandet en bit längre fram.
Den
enda förklaring som drängarna kom på
var att "gubben" var i maskopi med "den onde"
och det
var därför med största tvekan som de
stannade för att arbeta tillsammans med Nils.
I slutet av 1800-talet var Böle delat på
två delar. Den ena delen ägdes av Nils Petter
Edvard Nordén och den andra av Nils Stefan
Persson. Nils Petter Edvard Nordén ville sälja
sin del till sin del till skogsbolaget Bure AB och
gjorde ett avtal med Bure AB:s representant
Olof Bjursell. Nils Stefan Persson fick reda på
detta och då gjorde han ett avtal med Olof
Bjursell. Avtalet var att Bure AB skulle få ta
all skog från dugligt virke till sparrar och
timmer på båda delarna om äganderätten
skrevs på Nils Stefan Persson.
I slutet på 1910-talet avskrevs avtalet. Och
rätten till avverkning upphördes.
Vid början av 1900-talet byggde Nils Stefan
Persson ett nytt hus och använde då timret
ifrån det gamla huset.
Huset som han byggde finns kvar idag och Erik Persson bor där.
Alla i byn härstammar från Perssons släkt.
Nästa historia