|
Namn: Jens Lundberg Ålder: Jag är en sån där 80a, dvs vid det skrivande tillfället 22 år gammal. Födelsedag: 24/6 Bor: West Side Downtown (Kungsholmen) Kommer från: North Side Downtown (Wasastan) Sysselsättning om dagarna: Drönare/Konsumarbetare Sysselsättning om kvällarna: Drönare/Konsumarbetare Några ord om mig själv: Skön snubbe. Socialist och arbetare. Vill bli: Frigjord från kapitalismens bojor. Högsta önskan: Världens frigörelse från kapitalismens bojor. Bästa känslan: När nåt man kämpat hårt för blir sant. Värsta känslan: Saknad Hur lyder ditt motto här i livet: Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag. Världens bästa bok är: Karl Marx, Friedrich Engels - Det kommunistiska partiets manifest Favvolåt: Bob Dylan - Don't think twice, it's allright Favvodjur: Surikat Favvofrukt: Passionsfrukt Favvofärg: Rött Favvoartist: Bob Dylan |
Favvopryl: Min fina dator, tror jag, eller min fina stereo Har / har haft tandställning: Nix Beskriv de mjukisdjur du har i sängen: Frånvarande Jag blir glad av: Pussar och kramar från rätt person Jag samlar på: Skivor, helt klart TV-personlighet jag gillar: Gorillan Tidiga Dylan eller sena Dylan Tidiga, helt klart. Vill gärna slippa de trista (kristna) gnällblueslåtarna från senare tid. Tacka vet jag Blonde on Blonde och Highway 61 revistited Fotboll eller ishockey Fotboll, årskort sektion N, Stockholms Stadion. Du får en miljon, vad gör du Drar till en skönm skivaffär med en gigantisk kundvagn och köper alla skivor jag vill ha. Tar ledigt från jobbet, låser in mig och lyssnar på bra musik i fem dygn. Mailadress: jens.lundberg@ssu.se Hemsida: http://snap.to/jensa Såhär känner jag Emma: Såsom typ alla andra jag känner är hon en bekant från den unga arbetarrörelsen. Jag tror hon åt Joels och Daniels makaronkladd tillsammans med mig och några till. Dessutom en av alla de (hundratals?) flickor jag haft en femminutersförälskelse i. Beskriv Emma: Kul. Emma beskriver: Jag åt makaronerna, och sen den dagen kan jag inte längre äta snabbmakaroner. Jag fick men för livet... Det känns som det var hundra år sen jag träffade Jens, så den Jens som finns i dag känner jag inte alls, men Jensan som var med på IUSY var en glad, snäll och rolig kille. Då&då får jag ett mail med en inbjudan till hans fester, som jag inte törs gå på... Jag borde nog våga mer, för Jens är bra. |