<?xml version="1.0" encoding="iso-8859-15"?>
<rss version="2.0" 
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:admin="http://webns.net/mvcb/"
	xmlns:rdf="http://www.w3.org/1999/02/22-rdf-syntax-ns#"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/">
	
	<channel>
		<title>Psykoblog</title>
		<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/index.php</link>
		<description>Simons Psykologiblogg</description>
		<dc:language>en-us</dc:language>
		<dc:creator></dc:creator>
		<dc:rights>Copyright 2004</dc:rights>
		<dc:date>2004-11-07T20:27:49+01:00</dc:date>
		<admin:generatorAgent rdf:resource="http://www.pivotlog.net/?ver=Pivot+-+1.20+Beta+2%3A+%27Arcee%27" />
		<admin:errorReportsTo rdf:resource="mailto:rsserrors@pivotlog.net"/>
		<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
		<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<sy:updateBase>2000-01-01T12:00+00:00</sy:updateBase>
		<image>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/index.php</link>
			<title>Psykoblog</title>
			<url></url>
		</image>
		
		
		
		<item>
			<title>Perceptionspsykologi</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=6</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=6#comm</comments>
			<description>Så var då Biologisk Psykologi avklarat [hoppas jag] och efter en grundlig omformattering har jag nu satt igång med nästa kurs, Perceptionspsykologi (schema). So far trivs jag: huvudföreläsaren Mats Olsson är toppenbra, boken (&quot;Sensation and Perception&quot;, E. Bruce Goldstein 2002. Bokens &quot;companion site&quot;) verkar helt okej, och ämnet är fascinerande. 

Tänkte ge mig på att skriva något slags sammanfattningar till lästa kapitel, eller snarare översättningar/omformuleringar av bokens sammanfattningar.</description>
			<guid isPermaLink="false">6@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ Så var då Biologisk Psykologi avklarat [hoppas jag] och efter en grundlig omformattering har jag nu satt igång med nästa kurs, Perceptionspsykologi (<a href="http://schema.psyk.uu.se/E/Esche/EXschema_2.asp?ID=7HT">schema</a>). So far trivs jag: huvudföreläsaren <a href="http://www.uu.se/findperson.php?uid=N96-755">Mats Olsson</a> är toppenbra, boken ("Sensation and Perception", E. Bruce Goldstein 2002. <a href="http://www.wadsworth.com/cgi-wadsworth/course_products_wp.pl?fid=M20b&discipline_number=24&product_isbn_issn=0534539645">Bokens "companion site"</a>) verkar helt okej, och ämnet är fascinerande. <br />
<br />
<p>Tänkte ge mig på att skriva något slags sammanfattningar till lästa kapitel, eller snarare översättningar/omformuleringar av bokens sammanfattningar.</P><h4>Vad är perception?</h4><br />
Boken inleds med att spekulera i möjligheten att skapa en maskin med detektorer som kan identifiera, beskriva och lokalisera objekt i sin miljö. Detta är något som vi människor gör precis hela tiden, utan att "tänka på det" - trots detta har vi inte lyckats lista ut riktigt hur det fungerar, och inte lyckats konstruera någon Terminatorrobot. Detta är en paradox som ligger i hjärtat av studiet av <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Perception">perception</a>, som av boken defineras som "medveten sensorisk upplevelse" [conscious sensory experience].<br />
<br />
<h4>Den perceptuella processen</h4><br />
Den <em>perceptuella processen</em> är en sekvens av följande steg:<br />
<ol><br />
<li><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Stimulus">Stimulus</a> i miljön</li><br />
<li>Uppmärksammat stimlus - det vi fokuserar på</li><br />
<li>Transduktion - överförelse av en energiform till en annan</li><br />
<li>Neural bearbetning</li><br />
<li>Perception</li><br />
<li>Igenkänning</li><br />
<li>Handling</li><br />
</ol><br />
<br />
De tre sista grejerna - perception, igenkänning och handling - är den perceptuella processens utkomst. Notera att perception och igenkänning inte är samma sak - man kan varsebli (perceptuera) något utan att känna igen det, som är fallet när man har <em>visual form agnosia</em>.<br />
<br />
Man skiljer på <em>bottom up-bearbetning</em>, som börjar med information som receptorerna tar emot, och <em>top down-bearbetning</em>, där man utgår ifrån den <em>kunskap</em> som personen använder i perceptionen. Båda dessa typer av berabetning arbetar tillsammans för att åstadkomma perception.<br />
<br />
<h4>Studiet av perception</h4><br />
Det finns två huvudsakliga <em>analysnivåer</em> på vilka perception studeras: <br />
<ul><br />
<li><em>Psykofysisk</em> - relationen mellan stimuli och (rapporterad) perception studeras</li><br />
<li><em>Fysiologisk</em> - relationen mellan stimulus - fysiologi och fysiologi - perception studeras genom att studera fysiologiska processer i kroppen</li><br />
</ul><br />
<br />
Både vid psykofysisk och fysiologisk analys finns kognitiv påverkan som influerar personens respons. De båda analysnivåerna kompletterar varandra - hypoteser i den ena nivån kan genereras av observationer i den andra.<br />
<br />
Skriver snart vidare om den psykofysiska metoden. ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-11-07T20:27:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
		<item>
			<title>Skoj idag, eller jätteskoj om en vecka?</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=5</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=5#comm</comments>
			<description>En hel vecka kvar till tentan - vore det inte skoj med lite TV-spel? Men om några dagar skulle jag ju tycka att det vore mycket roligare om jag hade pluggat i stället! 

Den här sortens dilemman kan ofta upplevas som att två delar av hjärnan bråkar med varandra - den ena vill ha belöning nu, direkt, och den andra tycker att det vore smart att vänta med det roliga. Forskare inom subdisciplinen neuroekonomi har nyligen kommit fram till att det är just så det är - de har med fMRI-studier hittat två olika centra i hjärnan, där det ena tänker kortsiktigt och den andra långsiktigt. Det verkar som att man inom ekonomi har kommit på att människor inte alltid agerar rationellt. Om man t ex får välja mellan 10 dollar idag och 11 dollar  imorgon, så tenderar folk att välja 10 dollar idag. Men om man i stället får välja mellan 10 dollar om ett år och 11 dollar om ett år en dag, så väljer fler det senare alternativet - då är en dags väntan plötsligt värt en dollar.

Läs mer i denna artikel, som jag fann via bloggen Dr. John Grohol's World of Psychology, en av få psykobloggar jag har hittat. Tyvärr nämner inte artikeln något om vilka dessa två areor är, vilket jag tycker skulle vara intressant just nu.</description>
			<guid isPermaLink="false">5@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ En hel vecka kvar till tentan - vore det inte skoj med lite TV-spel? Men om några dagar skulle jag ju tycka att det vore mycket roligare om jag hade pluggat i stället! <br />
<br />
Den här sortens dilemman kan ofta upplevas som att två delar av hjärnan bråkar med varandra - den ena vill ha belöning nu, direkt, och den andra tycker att det vore smart att vänta med det roliga. Forskare inom subdisciplinen neuroekonomi har nyligen kommit fram till att det är just så det är - de har med fMRI-studier hittat två olika centra i hjärnan, där det ena tänker kortsiktigt och den andra långsiktigt. Det verkar som att man inom ekonomi har kommit på att människor inte alltid agerar rationellt. Om man t ex får välja mellan 10 dollar idag och 11 dollar  imorgon, så tenderar folk att välja 10 dollar idag. Men om man i stället får välja mellan 10 dollar om ett år och 11 dollar om ett år en dag, så väljer fler det senare alternativet - då är en dags väntan plötsligt värt en dollar.<br />
<br />
Läs mer i <a href="http://www.news-medical.net/?id=5645">denna artikel</a>, som jag fann via bloggen <a href="http://psychcentral.com/blog/archives/2004/10/18/researchers-have-found-two-areas-of-the-brain-that-appear-to-compete-for-control-over-behavior/">Dr. John Grohol's World of Psychology</a>, en av få psykobloggar jag har hittat. Tyvärr nämner inte artikeln något om vilka dessa två areor är, vilket jag tycker skulle vara intressant just nu. ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-10-25T22:39:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
		<item>
			<title>Lesbiska finns!</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=4</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=4#comm</comments>
			<description> 

Jag fick det här klistermärket av Pernilla en gång, och tyckte att det var rätt så skojigt. Det sitter nu på en liten hurts. &quot;Lesbiska finns!&quot; - ett ganska uppenbart påstående, men några som tydligen skulle behöva upplysas om detta är herrarna Bryan Kolb och Ian Q. Whishaw, som har skrivit boken An Introduction to Brain and Behavior som vi har som litteratur.</description>
			<guid isPermaLink="false">4@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ <center><img src="http://helgo.net/simon/pictures/blogg/lesbiska_finns.jpg" alt="Klisterm&amp;amp;auml;rke som s&amp;amp;auml;ger Lesbiska finns!"  /> </center><br />
<br />
Jag fick det här klistermärket av Pernilla en gång, och tyckte att det var rätt så skojigt. Det sitter nu på en liten hurts. "Lesbiska finns!" - ett ganska uppenbart påstående, men några som tydligen skulle behöva upplysas om detta är herrarna Bryan Kolb och Ian Q. Whishaw, som har skrivit boken <a href="http://www.worthpublishers.com/kolbintro/">An Introduction to Brain and Behavior</a> som vi har som litteratur.<p> </p><br />
En klasskompis uppmärksammade ett fantastiskt stycke i denna bok för mig. På sidan 430 diskuterar författarna könskillnader i hjärnan. De refererar till en undersökning av Dick Swaab et al, som påvisat skillnader i hypotalamus mellan kvinnor och män. Vissa areor, till exempel den preoptiska arean och den suprachiasmatiska kärnan, är dubbelt så stora hos män som hos kvinnor.<br />
<br />
Då, resonerar boken, kan man tänka sig att hypotalamus hos homosexuella män är mer lik den kvinnliga än den manliga. Men detta visar sig vara fel! Äh, jag måste citera hela detta stycke, det är bara för fint:<br />
<br />
<blockquote>"One hypothesis regarding homosexual men is that they should have a hypothalamus that is more similar to the norm for females than for males. This hypothesis turns out to be incorrect, however. First, there is no difference in the size of the preoptic area of heterosexual and homosexual men. Second, the SCN is twice as large in homosexual men as in heterosexual men. Some evidence suggests a role of the SCN in sexual behavior in both male and female rats, and there is strong evidence that manipulating gonadal hormones alters the structure of the SCN. In contrast with the larger SCN in homosexual men, the INAH3 is twice as large in the heterosexual brain as in the homosexual brain. These findings suggest that homosexual men form, in effect, a "third sex" because their hypothalami differ from those of either females or heterosexual males (Swaab & Hofman, 1995)."</blockquote><br />
<br />
Ett tredje kön! Sedan går boken vidare och diskuterar transsexualitet. Hos män, då. Homosexuella kvinnor diskuteras inte, och man blir förstås oerhört nyfiken på om dessa bör anses konstituera ett fjärde kön. Och hur är det med bisexuella? Finns det ett femte kön och ett sjätte kön också? <br />
<br />
Nu är väl iofs frågan kanske inte om huruvida homosexuella kvinnor finns eller inte. Frågan är om kvinnor finns överhuvudtaget. Den psykologiska forskningen verkar inte riktigt tro det. Och inte heller de amerikanska gubbarna som skriver våra böcker. ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-10-25T19:18:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
		<item>
			<title>Minnesregel för hjärnsnitt</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=3</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=3#comm</comments>
			<description>En vecka kvar till tentan i Biologisk Psykologi. Dags att börja plugga in saker, alltså. 

Minnesregler är ofta effektiva, speciellt om de är lite fåniga och långsökta! Ramsor är extra kul - i förra kursen (Metod och Statistik) fick vi lära oss SADISM HR T av vår självutnämnt sadistiske föreläsare Herr Tomas för att komma ihåg hoten mot den interna validiteten - Selection, Attrition, Diffusion of treatment, Instrumentation, Sequence effects, Maturation, History, Regression, Testing. Det ska tilläggas att Herr Tomas vad jag har märkt inte har några sadistiska drag [jag klarade ju tentan, så :) ], utan är en alldeles utmärkt föreläsare i mitt tycke. 

Jo i varje fall, så jag kom på ett kul sätt att komma ihåg de tre olika hjärnsnitten coronal, horisontal och sagitall. För en fin beskrivning av dessa, se denna sida. 

Horisontalsnittet är lätt att komma ihåg, eftersom det är just horisontellt. De andra två är vertikala, och det är de som har knepiga namn. Nu till trixet: CÖRONAL klyver öronen, NÄSAGITTAL klyver näsan! Bra va! :)</description>
			<guid isPermaLink="false">3@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ En vecka kvar till tentan i <a href="http://www.psyk.uu.se/distans/hb/">Biologisk Psykologi</a>. Dags att börja plugga in saker, alltså. <br />
<br />
Minnesregler är ofta effektiva, speciellt om de är lite fåniga och långsökta! <a href="http://www.helgo.net/e/ord/ramses/">Ramsor</a> är extra kul - i förra kursen (Metod och Statistik) fick vi lära oss SADISM HR T av vår självutnämnt sadistiske föreläsare Herr Tomas för att komma ihåg hoten mot den interna validiteten - Selection, Attrition, Diffusion of treatment, Instrumentation, Sequence effects, Maturation, History, Regression, Testing. Det ska tilläggas att Herr Tomas vad jag har märkt inte har några sadistiska drag [jag klarade ju tentan, så :) ], utan är en alldeles utmärkt föreläsare i mitt tycke. <br />
<br />
Jo i varje fall, så jag kom på ett kul sätt att komma ihåg de tre olika hjärnsnitten <em>coronal</em>, <em>horisontal</em> och <em>sagitall</em>. För en fin beskrivning av dessa, se <a href="http://thalamus.wustl.edu/course/corhor.html">denna sida</a>. <br />
<br />
Horisontalsnittet är lätt att komma ihåg, eftersom det är just horisontellt. De andra två är vertikala, och det är de som har knepiga namn. Nu till trixet: C<strong>ÖRON</strong>AL klyver öronen, <strong>NÄSA</strong>GITTAL klyver näsan! Bra va! :) ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-10-23T15:28:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
		<item>
			<title>Min hjärna</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=2</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=2#comm</comments>
			<description>Den där läskiga figuren ni ser i loggan längst upp på sidan är alltså ett snitt av mitt huvud. Coolt va?

Min käre svåger Erik berättade en dag att han skulle vara försöksdeltagare i ett experiment på Karolinska Institutet där de skulle scanna hans hjärna. Som tack för medverkan skulle man få en bild på sin hjärna. Detta lät ju helt toppen tyckte jag. Jag kontaktade forskaren, och fick vara med jag också.</description>
			<guid isPermaLink="false">2@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ Den där läskiga figuren ni ser i loggan längst upp på sidan är alltså ett snitt av mitt huvud. Coolt va?<br />
<br />
Min käre svåger Erik berättade en dag att han skulle vara försöksdeltagare i ett experiment på Karolinska Institutet där de skulle scanna hans hjärna. Som tack för medverkan skulle man få en bild på sin hjärna. Detta lät ju helt toppen tyckte jag. Jag kontaktade forskaren, och fick vara med jag också.<br /><br />
<p>Tekniken som användes kallas MRI - Magnetic Resonance Imaging. Som namnet antyder bygger tekniken på organiska vävnaders magnetiska egenskaper. Jag ska ge mig på att försöka beskriva hur det fungerar. Hjärnans väteatomer beter sig som små magneter i närvaron av ett starkt magnetfält, och ställer upp sig parallellt mot magnetfältet. Detta magnetfält skapas av en stor cylindrisk magnet som patienten får åka in i. Sedan skickar man jättestarka radiovågor genom den magnetiserade vävnaden, vilket får atomerna att rotera. När man så slår av dessa radiovågor återgår atomkärnorna till magnetfältsuppställningen de hade innan, och skickar då ut egna radiovågor. Dessa reflekterade radiovågor varierar från en sorts vävnad till en annan, beroende på till exempel hur mycket vatten som finns i vävnaden. En magnetisk detektor som sätts på huvudet plockar upp radiovågorna och skickar informationen till en dator, där högupplösta bilder kan sättas ihop.</p><br />
<br />
Det är som ni kanske förstår otroligt viktigt att patienten inte har några metalliska föremål på sig eller i sig, dvs inga pacemakers eller annat. Trots att jag blev påmind om detta ett flertal gånger höll jag nästan på att glömma bort att jag hade en ring i örat... Sen höll jag inte på att få av den; jag har aldrig tagit av mig den förut och visste helt enkelt inte hur man gjorde. Jag och forskaren kämpade med det där en bra stund. Haha.<br />
<br />
<img src="http://helgo.net/simon/pictures/blogg/brain_horizontal.png" style="float:left; margin: 5px" />Eftersom maskinen låter enormt mycket så fick jag ta på mig hörselkåpor. Sedan fick jag lägga mig på en brits och åka in i den stora magneten. Där var jag tvungen att ligga blick stilla i typ två timmar - MRI är väldigt känslig för rörelse. Om man rör sig det minsta lilla så uppstår någon slags ekoeffekt i de där radiovågorna, vilket gör att allt förstörs. Det var ytterst obekvämt och jobbigt. Forskaren berättade att de flesta inte brukade tycka att det var så obekvämt. Jag vet inte om det berodde på att jag har världens största skalle, eller på att jag låg lite snett, vilket kan ses på horisontalsnittet här intill. <br />
<br />
Först gjordes en anatomisk scan, då det togs en massa olika snitt på hjärnan. Sedan följde själva experimentet, då jag skulle kolla på bilder och säga om jag såg rädda ansikten eller inte. Jag fick svara på frågor genom att styra en muspekare med en trackball som jag höll i. Under det här momentet användes en variant av MRI som kallas fMRI - funktionell MRI. Hur det funkar orkar jag inte gå in på nu [läs: ta reda på nu], men det går ut på att kolla på förändringar i tid av hjärnaktivitet. <br />
<br />
<img src="http://helgo.net/simon/pictures/blogg/brain_sagittal.png" style="float:right; margin: 5px" />Efteråt fick jag välja ut fyra snitt att printa ut på ett sånt här stort negativpapper. Erik lyckades deala till sig så att han fick datafilerna till både hans och min hjärna på en CD. Dessa har vi kollat på med programmet <a href="http://www.fil.ion.ucl.ac.uk/spm/spm2.html">SPM2</a> till <a href="http://www.mathworks.com/">Matlab</a>. Här intill ser ni ett finfint sagitallsnitt av min hjärna. Just nu håller vi på och läser kursen Biologisk Psykologi, så det här kom ju jättelägligt! Nu kan jag lära mig genom att kolla på min egen hjärna. Cooooolt. ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-10-22T00:05:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
		<item>
			<title>Hej Psykoblog!</title>
			<link>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=1</link>
			<comments>http://helgo.net/simon/psykoblog/pivot/entry.php?id=1#comm</comments>
			<description>Jag har funderat ett tag på att starta en blogg som handlar om mina psykologistudier, av flera skäl. För det första har jag känt att det skulle vara kul att blogga om något specifikt och någorlunda seriöst, då min vanliga blogg mest bara innehåller en massa trams. För det andra har jag tänkt att det kunde vara ett bra sätt att lära mig materialet på, att skriva om det. Det slutgiltiga spiken-i-kistan-skälet var då jag fick bilder på min fMRI-scannade hjärna (mer om det senare) - perfekt till loggan! :) 

Sen kan man fråga sig varför jag valde just det där freakiga snittet och den där turkosa färgen... Helt seriös kommer jag nog aldrig bli. Och tillräckligt tålamod för att hålla på med webbdesign kommer jag väl aldrig att få. Det får duga så här så länge. 

Välkommen!</description>
			<guid isPermaLink="false">1@http://helgo.net/simon/psykoblog/simon/psykoblog/</guid>
			<content:encoded><![CDATA[ Jag har funderat ett tag på att starta en blogg som handlar om mina psykologistudier, av flera skäl. För det första har jag känt att det skulle vara kul att blogga om något specifikt och någorlunda seriöst, då <a href="http://helgo.net/simon/weblog/">min vanliga blogg</a> mest bara innehåller en massa trams. För det andra har jag tänkt att det kunde vara ett bra sätt att lära mig materialet på, att skriva om det. Det slutgiltiga spiken-i-kistan-skälet var då jag fick bilder på min fMRI-scannade hjärna (mer om det senare) - perfekt till loggan! :) <br />
<br />
Sen kan man fråga sig varför jag valde just det där freakiga snittet och den där turkosa färgen... Helt seriös kommer jag nog aldrig bli. Och tillräckligt tålamod för att hålla på med webbdesign kommer jag väl aldrig att få. Det får duga så här så länge. <br />
<br />
Välkommen! ]]></content:encoded>
			<dc:subject>default</dc:subject>
			<dc:date>2004-10-21T21:37:00+01:00</dc:date>
		</item>
		
		
		
	</channel>
</rss>