+ 0 - 0 Tillgänglighetsmarschen
I lördags gick jag i Marschen för Tillgänglighet. Förstås som Andreas assistent, men det kändes rätt ändå. Klart vi ska ha ett samhälle som är tillgängligt för alla. (Har vi inte det då? Kolla till exempel dessa bildexempel från Uppsala.)
C:a 600 personer med och utan funktionshinder samlades och marscherade från Wennergren Center till Mynttorget, alltså vid riksdagshuset. Det handlar om främst om två saker:
- En lag som förbjuder diskriminering via otillgänglighet. Här har det varit mycket snack och liten verkstad.
- I Sverige har vi en ganska unik lag, LSS, Lagen om Stöd och Service. Den som gör att jag har ett jobb, hihi, och Andreas slipper bo på ett hem. Fortsatt stöd för den var vad som uttrycktes, och att den efterlevs vilket inte alltid är fallet.
Marschen är inspirerad av ett liknande amerikanskt initiativ. Där är situationen den motsatta: man har en antidiskrimineringslag, men inget LSS.
Flera brinnande tal hölls av bla Adryan Linden, revolutionär rörelsehindrad, och Gustav Fridolin från Miljöpartiet, som är det enda riksdagsparti som stöder en antidiskrimineringslagstiftning. Och flera andra bra, men det var de enda jag kommer ihåg namnet på.
21 kommentarer:
Alla: I Sverige och överlag har många tyvärr missförståt eller missbrukat seperatism och gjort så att seperatismen i stället för att motarbeta segregation har stärkt den. Men därför är det ännu viktigare för oss som tillhör förtryckta grupper, klasser eller folk att vi tar tillbaka begreppet och metoden.
Jon: Seperatism är bara ett medel, för att uppnå målet som är ett öppet och icke-förtryckande samhälle. Seperatism är ett vapen mot segregation, och bör endast brukas som detta. Och jag snackar inte om seperatistiska syföreningar eller sepratistiska vänföreningar – utan om seperatistiska diskutionsgrupper och motståndsgrupper.
Kärlek, Adryan Muad’Dib Linden
Adryan Muad'Dib Linden - 2003-08-29 - 12:35
Jon: Min spontana reaktion är att du nog missuppfattat mig. Vidare undrar jag vad du menar och vad du sätter in i vad jag har skrivit, vore jätte intressant att veta.
Jag misstänker att du Jon är frihetlig? För det tycks för mig att du blandar ihop rätt till seperatism med segeration…där det senare är förkastligt, men seperatism för förtryckta är livsnödvändigt.
Ang. åldersgräns så håller jag med, men varför kan man inte lösa det hela genom att utnyttja denna teknik, att alla får komma in men att underåriga för alkoholkonsumtion får ett svart tush X:s på handryggen…
Kul info är att från denna teknik som klubbarna i USA och England hämtade Stright Edge rörelsen sitt X:s på handryggen, om jag minns rätt kan även vara tvärtom…men ni förstår grejen ,D
Kärlek, Adryan Muad’Dib Linden – Profet.
Adryan Muad'Dib Linden - 2003-08-27 - 09:24
Adryan: Jag såg inte riktigt parallellen mellan Simons fråga om samhällets totala tillgänglighet för alla och ANC då, men just som jag formulerar denna mening så blir det med ens enklare. Förlåt, jag bara kastar ur mig saker.
Frihetlig? Jag läste på susning.nu att frihetliga socialister inte ser att socialismen kan genomföras med hjälp av statlig styrning. Men jag vet inte hur du menar. Kan du utveckla hela det stycket bara lite för seperatism är inte heller något välkänt begrepp för mig?
Xet är en bra grej, dumma och stela människor skulle antagligen hänvisa till att langning skulle vara svår att upptäcka på ställen med mycket folk, men med lite civilkurage och tolerans så borde det ju funka.
Peace!
Jon - 2003-08-27 - 16:00
Jag tittade först på bildexemplen och undrade (något väglett av din strax därefter så uppenbart ironiska ledtext) vad bilderna var exempel på – tillgänglighet eller dess antonym. Sen såg jag de otaliga altitudskillnaderna som överallt manifesterade sig i sten (jag börjar bli trött och använder därför ett arkaiskt språk, jag vet). Jobbigt! (alla kanterna alltså, inte mitt språk)
Jag undrar om jag skulle kunna definiera mig som mentalt handikappad och demonstrera mot sociala trösklar som karriär, öppettider och förvärvsarbete? Nej, jag försöker inte göra narr av rullstolsburna. Jag skojar faktiskt inte.
Jon - 2003-08-19 - 00:49
Menade den faktiskt inte alls som ironisk. Utan helt enkelt som “har vi inte det då? nej, kolla här.” Jag trodde vi kände varandra? 
Simon (link) - 2003-08-20 - 12:45
Okej, ‘ironisk’ var fel ord. Jag förstod hur du menade och egentligen hajade jag nog vad bilderna skulle visa på, men jag var trött och såg bara thumbnails först så jag hajade ingenting. Ibland kan man tro att man hajat samtidigt som man sitter fast i en alternativ verklighetsuppfattning.
Jon - 2003-08-20 - 13:04
Jon: Som en av insiativtagarna till Marschen, så har ialla fall jag tyckt att Marschen För Tillgänglighet givetvis även är till för att göra upp med den förnedrande osynliga otillgängligheten som personer med mentala funktionshinder får utstå...
Vidare är tillgänglighet som begrepp ofantligt, det kan exempelvis handla om rätten till ett avgasfritt samhälle och överhuvutaget till rätten till en bra miljö. Dessa två exempel visar mycket bra den bredd som innefattas i ett tillgängligt samhälle. Alltså mycket kan kopplas till tillgänglighet. Något som sogligtvis allt för många glömmer.
Simon: Trevlig titel du gav mig, och alltid lika kul att hitta såna här sidor där man omnämns. Hoppas vi ses på barrikaderna i framtiden, kampen för tillgänglighet har just börjat.
Kärlek,
Adryan Muad’Dib Linden – Funktionshinderrätt propagandist och anarkomystisk.revolutionär poet
Adryan Muad'Dib Linden (link) - 2003-08-22 - 17:09
Adryan: Hallå där! Kul att du hittade hit. (och återigen tvingas jag be om ursäkt för att min blog inte behandlar hemsidelänkarna som den borde… grrr…
Intressant det där. Med en sådan utgångspunkt skulle ju den här debatten om rökning på krogen vara en tillgänglighetsfråga. Fast då uppstår en konflikt: astmatikernas tillgänglighet innebär
nikotinisternas otillgänglighet. Då kan man ställa sig frågan, måste alla ha tillgång till alla delar av samhället? Eller finns det exempel (bättre en det förra) där man måste välja?
Sånt man måste grubbla över innan man förespråkar lagstiftning kanske.
Visst syns vi på barrikaderna. Kärlek.
Simon (link) - 2003-08-23 - 22:54
Adryan: Mitt så kallade mentala funktionshinder sitter nog iofs mest i min ovilja till förvärvsarbete, vilket jag tyvärr tror samhället kommer grunda sig på i flera århundranden till. Men om du vill slåss också för mig så vill jag ge dig all kärlek för det!
Simon: Ikväll var jag på Birger Jarl (i Uppsala). Där kunde man vara utomhus (relativt rökfritt) eller inomhus (väldigt nikotinistiskt). Inte skulle det var särskilt kul om man var tvungen att skippa dansgolvet pga cigarettrök, jag skulle helst vilja ha en bar i uppsala där det fanns starka fläktar (insugade sådana) i borden, så att alla kunde lyssna på underbar rockenroll i vilken miljö de kände för. Tyvärr spelar alla ställen värdelös musik och tar fett med inträde så man borde skita i dem allihop.
Jon - 2003-08-24 - 02:01
Simon: Givetvis är debatten om rökning på krogen eller allmänn plats i högsta grad, en tillgänglighetsfråga. Ja, givetvis uppstår en konflikt men inte enbart mellan astmatiker och rökarna, utan det är större än så då det i själva verket är en motsättning mellan rökarna och icke-rökarna. Men med tillgänglig teknik så kan man lösa det för båda, men för det behövs en vilja från krogägarna sida. En vilja som de aldrig – kapitalister som de flesta är – kommer hysa utan en hårdförd tillgänglighetslagstiftning som gör det möjligt för höga böter. Inget samhälle äger rätten till någon form av segregation vad det än gäller – men framförallt inte på grund av ekonomiska skäl. Som faktiskt är den grundläggande orsaken till att krogägare driver en pro-segregation linje i frågan. De vill helt enkelt inte betala nödvändig fläktar eller dylikt för en krog för alla.
Sen till din fråga, om alla måste ha tillgång till alla delar av samhället. Så vill jag ställa en motfråga: Vad hade hänt om svarta och ANC i Sydafrika hade resonerat på liknade sätt i kampen mot aparthied?
P.s: Sen vet jag att folk som jobbar på krogen har genom fackliga reprsentanter välkomnat åtgärder mot rökning på krogen, då den gör deras arbetsmiljö i stort sätt omöjlig. Här ser du återigen hur bred tillgänglightsfrågan är då den även innefattar arbetsrätt.
Kärlek, Adryan Muad’Dib Linden – Frilansade funktionshinderrättsaktivist.
Adryan Muad'Dib Linden - 2003-08-25 - 00:44
Jag läste just mitt eget första inlägg och ser att det jag vill demonstrera mot inte är barriärer mellan mig och samhället, utan samhället i sig självt som barriär mellan oss alla och det goda livet. Det samhället jag vill ha består av individer som känner tillhörighet, trygghet och tillfredsställelse med sina livsuppgifter.
Jag tror att Adryan tolkar Simons fråga annorlunda än Simon ställde den. Eller så misstolkar jag er båda. Församlingar och sällskap måste väl ha rätt att sammanträda utan utomståendes närvaro, iaf som samhället nu tyvärr ser ut idag? Samtidigt gör just detta det svårt att avgöra när en grupps samhörighet blir en annans utanförskap.
Religiösa samfund och lobbygrupper ligger på samhället som vattendroppar på en nyvaxad motorhuv och bryter solljuset innan det värmer plåten. (Om någon vill citera detta, varsågod! :D )
Vidare är åldersgränser något av den värsta segregation jag vet, framförallt då det gäller rockkonserter o dyl. Många musikintresserade ungdomar som inte fyllt 18 år missar bra konserter pga att äldre människor är för stela för att njuta av musik utan drogpåverkan. Möjlighet att skärma av ett utskänkningsområde borde vara lika självklart som bollbad på IKEA.
Jon (link) - 2003-08-25 - 16:30
Jon: Förlåt att jag själv slänger ut mig en massa begrepp. Frihetlig/frihetlig socialist är ett finare ord för anarkist, nödvändigt för att många hyser sådana offantliga fördomar om ens åsikter när man kallar sig anarkist.
Seperatism, hmmmm. Hur ska jag förlara det bättre? Seperatism är en metod som förtryckta grupper kan nyttja när de behöver ha egna möten och sammanslutningar där “förtryckaren” är utesluten, exempelvis män eller icke-funktionshindrade osv.
Jo, min liknelse med ANC, Svarta och aparthied är bra då otillgänglighet bäst kan jämnföras med aparthied. Alltså igen; vad hade hänt om svarta hade gått med på halvt öppet samhälle i stället för ett fullt? Jo, då hade aparthied funnits kvar. Samma med otlligänglighet, vi måste satsa på fullständig tillgänglighet annars kommer otillgänglighet finnas kvar. Och tillgänglighet måste betraktas som en mänsklig rättighet…
Kärlek, Adryan Muad’Dib Linden
Adryan Muad'Dib Linden - 2003-08-27 - 17:36
Separatism är knepigt, eftersom man tar gruppen förtryckaren finns i, och utesluter helt och hållet. Jag läste en gång ett fanzine som bara kvinnor fick beställa. Kort kan jag säga att jag använde min diktaturerfarenhet (för de som inte vet det har bott i Kina) och helt enkelt lånade tidsskriften av en tjej. Det kan kanske finnas poänger med separatism, men kan man använda antidiktaturknep mot något bör det nog ifrågasättas.
Argumentet är knappast perfekt, men det behöver sättas på pränt.
Jöns Åkerlund - 2003-08-27 - 23:01
Alltså, antidiktaturknep (t.ex. att mörda folk) kan ju användas mot bra saker också, så jag vet inte riktigt vart ett sådant argument skulle kunna leda.
puterman - 2003-08-28 - 08:50
Visst, argumentet är inte direkt vattentätt. Men jag har “qualms” mot separatism i vilket fall. Jag upplever hursomhelst strategin som sekteristisk.
Jöns Åkerlund - 2003-08-28 - 09:52
Sure, men just i fallet med feminism med separatism som metod kan jag förstå det, fast kanske inte om det gäller distribution av trycksaker.
puterman - 2003-08-28 - 11:44
Är det mer förståeligt om det rör feminism än t.ex rasism eller arbetarrätt?
Jöns Åkerlund - 2003-08-28 - 15:00
Adryan: Jag har väldigt svårt att definiera mig som något politiskt, bara att jag nog skulle uppfattas som mer vänster än höger om jag fyllde i ett internet-formulär före ett riksdagsval. Jag avskyr socialdemokratin som jag uppfattar den idag och jag tycker inte heller att varken vänsterpartiet eller KPMLr känns särskilt nyskapande. Partipolitik överhuvudtaget känns lamt i många avseenden även om en större mängd mindre intressegrupper samlade i ett parlament troligen skulle ha minst lika svårt att snacka mindre och göra mer. Mycket möjligt att jag är frihetlig, men det är jag isåfall ovetande om.
Separatism (har avgjort stavningen med google) som jag nu uppfattar det kan möjligen vara motiverat då människor förtrycks eller förföljs av en statlig eller militär makt pga kulturella eller politiska skäl. Att använda separatism som metod för kvinnliga feminister eller antirasister känns mer som att styrka gränserna mellan grupperna än att jobba mot segregation. Åtminstone i Sverige.
Är det inkonsekvent att gilla mötesfrihet och icke-parlamentariska metoder samtidigt som man ogillar nazistnätverk? De flesta bra metoder och tekniker kan användas i “bra” och “dåliga” syften.
Jon - 2003-08-28 - 20:10
Jöns: nej, det tror jag nog inte. Alla som känner sig förtryckta får ha ett eget rum att diskutera i.
Jämför t.ex. temadagar om mobbning i skolan, där offren och förövarna ska sitta tillsammans med någon härlig vuxen och prata om hur dåligt det är med mobbning. Vad är oddsen för att den mobbade kan säga vad han/hon tycker och känner?
puterman - 2003-08-29 - 08:30
Linus: Det är klart att det kan finnas poänger. Jag har förståelse för att kvinnogrupper (speciellt på t.ex DVP och andra härliga inrättningar) och andra har interna möten. Men för vissa verkar det ha blivit en gimmick.
Jon: Du nämner KPMLr på ett ställe, vilket får mig att fundera på om en viss man står kvar utanför stadsbiblioteket? Jag har gått förbi där några gånger utan att se till honom, fast jag kanske går vid fel tidpunkt.
Jöns Åkerlund - 2003-08-29 - 10:07
puterman: Point taken! Fast någon gång måste också förtryckarna samt den ovetande massan konfronteras, ett problem skulle iofs kunna vara att antalet mobbade på en skola är försvinnande litet i förhållande till antalet mobbare. Dessutom skulle en separatist-grupp med mobbade antagligen leda till att gruppen än mer definierades som “störda” individer. Också av lärare. I en sån grupp har kanske en mobbad en tillfällig fristad, men är det en i längden hållbar lösning?
Jag har börjat fundera på att gerillakrig är en annan bra metod för förtryckta grupper att använda. Faktiskt har jag läst om separatistgerillor som ett begrepp. Tänk er ett gäng mobbade hämnare som helt enkelt söker upp och misshandlar sina plågoandar nattetid. Eller bara installerar en webkamera i deras sovrum och publicerar bilder av deras sängvätning och morgonstånd?
Jon - 2003-08-29 - 10:20