2004-05-29 - + 0 - 0 Popaganda 2004, fredagen
Igår började Popaganda, den fantastiska gratismusikfestivalen som anordnas av föreningen Popaganda tillsammans med Stockholm universitets studentkår.
Vi har sedan i torsdags haft en engelsk tjej, Claire, boende hos oss. Hon tog kontakt med mig via Hospitality Club, en webbsida vars existens jag och Henrik blev bekanta med då vi var på European Social Forum i Paris förra året. Tanken med Hospitality Club är att man kan komma i kontakt med någon att komma och bo hos då man är ute och reser, i stället för att bo på något anonymt hotell eller så. Mycket bra idé, tyckte vi, och gick med. Nu har vi alltså våran första erfarenhet och det var mycket lyckat, tycker jag. Claire var en soft person. Det visade sig att hon också fått höra om Hospitality Club då hon var på ESF i Paris.
I alla fall. Var var jag. Jo, Popaganda. Jag, Henrik och Claire tog ett tåg från Uppsala klockan sex. Förhoppningen var (för mig) att hinna se Differnet, som spelade klockan åtta. Vi missade början men han njuta en hel del av Differnets trasiga ljud och min kusin-in-law Anna-Karins sköra sång. Vackert, magiskt.
Vi träffade Pernilla och gick omkring och strosade. Kollade lite på Bergman Rock. Jag tyckte... ja, det var väl en del schyssta grejer, men så mycket tristare än Bob Hund! Dels så sjunger de på engelska, vilket är mycket tråkigare än skånska. Dels så riffar de loss som om de försöker vara The Hives, när man helst vill höra skeva Bob Hund-gitarrgrejer. Men ja. Det kanske blir bättre om man inte står och tänker på att det är Bob Hund som spelar. Men det är ju lite svårt.
Det började regna sådär vid 22-tiden och vi beslutade oss för att försöka söka skydd inne i Allhuset. Där skulle Fritz's Corner och Accelerator ha klubb, och The Tough Alliance skulle spela. Jag ville gärna se TTA. Believe the hype. De gör helt fantastisk popmusik och är grymma live. Såg dem på Stones och tyckte att det var enormt. Playbacken. Basebollträt. Dansandet. Kramandet. Korta framträdandet. Stor punk!
So that's where all the action is, öppet till 03. Men jo. Det var inte bara vi som ville in, och någon meter innan vi kom fram blev det eninenut. Sen hände ingenting på typ en kvart, och man kände att... vaffan... ska det vara så här? ska jag stå här och köa till en trång klubb som nån vanlig jävla kväll, när det är musikfestival och jag kan vara UTOMHUS och dricka öl och lyssna på popmusik! Nej! Fuck that, tyckte Henrik och Claire också. Pernilla stod kvar, gick in och hade jättetråkigt en stund. :)
I stället gick vi omrking lite på måfå. Då inträffade ett sånt här Random Rockfestival Moment. Ni vet. Man går omkring en massa, försöker se band man gillar eller har hört talas om, en del är bra, en del är sådär... man missar band... man går omkring en massa... Så av en händelse hamnar man på en konsert som bara känns HELT RÄTT just då, med nåt band som man inte alls planerat att se eller överhuvudtaget uppmärksammat förut. Den här gången var det tyskarna Jeans Team, som spelade helt stenhård electro med tysk skrikpratsång. De pillrade på sina maskiner med stor kärlek, dansade runt och det var typ fuck Tough Alliance, varför gick vi inte på det här med en gång! Varför har jag inte hört de här förut! Fett bättre än t ex Felix da Housecats nyaste! Så här borde Franz Ferdinand låta, släng gitarrerna, skaka loss och glöm allt! Så tänkte jag. Fast dansade mest.
Sen såg vi lite på The (International) Noise Conspiracy. Det var väl lite kul. Mycket mellansnack typ "fan asså det är så jävla bra att popaganda ba, det är gratis! så jävla bra att ni kan komma hit och se oss, gratis! det är socialism!" och allsångsrefräng (med a capella-del) på texten "let's all share our dreams under a communist mood [eller moon?]". Ja det var väl okej. "Jeah", som Dennis Lyxzén skulle ha sagt. Han uppmanade också till att gå och motdemonstrera mot Nationell Ungdom på lördagen med orden "visst får man älska sitt land, men sådär jävla mycket får man fan inte älska det!" (ej ordagrant). Det tyckte jag var lite kul. Men ganska sant.
Jaa, hörni. Sen gick vi hem. Hade fel nyckel till mammas och pappas lägenhet. Fick sova hos Pernilla. Så kan det gå. Nu är festivalen i full gång igen och här sitter jag och skriver. Ska ta och göra mig i ordning.
Fortsätt läsa: Min rapport från lördagen
nine kommentarer:
“Let’s all share our dreams under a communist moon” måste vara den mest naiva rocktext jag hört! Vilket hån mot de miljoner människor som förtryckts, förföljts och mördats under kommunismen. Herr Lyxzén skulle kanske kolla upp hur situationen var för rockmusiker i det gamla Östeuropa. Tjeckiska gruppen Plastic People Of The Universe, som på 70-talet fängslades och trakasserades för sitt långa hår och avantgardistiska rockmusik, hade nog föredragit att “förtryckas” av Rick Rubin som den stackars Lyxzén (se DN i dag 17/6). Se: http://www.furious.com/perfect/pulnoc.ht..
Martin K - 2004-06-17 - 09:58
Bra talat! Sjalv ar jag i Kina just nu, och jag blir fortryckt varje dag! Och alla runt mig (just nu en massa unga killar som spelar dataspel) fortrycks sa att de inte star ut! Och de som gar och drar pa gatan utanfor fortrycks sa att de knappt kan sta upp!
Jons - 2004-06-19 - 08:08
Internetmässigt blir du väl rätt förtryckt?
Simon - 2004-06-19 - 22:32
Ja, det ar forjavligt 
...
Jons - 2004-06-20 - 13:45
Jons: du låter som de cyniska Spanienturisterna på Francotiden som förnekade att det fanns något förtryck på deras soliga badstränder.
Om du tycker att Kina är så fritt, kanske du vill att vi ska avskaffa rösträtten och yttrandefriheten i Sverige också, så att vi blir lika fria som de.Martin K - 2004-06-21 - 09:13
Naval, lat oss inte bli for polemiska. Jag fornekar inte att det finns fortryck i Kina, men svensk rapportering ar helt enkelt valdigt vinklad. Jag vagar pasta att sa lange man haller sig borta fran nyheter fran Kina och Taiwan, sa ar kinesisk utrikesrapportering battre an svensk.
En av mina kompisar haer har suttit fangslad for misstankt samrore med en viss meditationssekt. Jag kanner till situationen ganska bra. Dra inte slutsatser om personer du inte kanner. Om jag bara hade sett solsidan skulle din kritik ha varit korrekt, nu ar den inte det.
Det racker inte med att vara kritisk, man maste kunna nagot ocksa.
Jons - 2004-06-22 - 07:05
Jöns, ditt första inlägg är inte så svårt att tolka som att du tycker att allt är frid och fröjd i Kina. Dessutom rätt sarkastiskt så jag tycker väl inte att riktigt att du är rätt person att klaga på osaklighet.
Däremot tror jag inte att Dennis Lyxzén pratar om varken dagens Kina eller det gamla Östeuropa då han drömmer om kommunism. Lite provokativt ordval förstås, men man kan faktiskt mena något helt annat än stalinism och förtryck.
Simon - 2004-06-22 - 17:08
OK, jag inser att jag var lite dum daer. Ett lite mer seriost svar pa Martins forsta inlagg:
Jag tycker som Simon, aven om jag har lite svart att forsta varfor man skulle vilja anvanda termen kommunism i nagon utopisk betydelse (med tanke pa hur den kommit att tolkas, och forknippas med fortryck). Man kan alltsa prata om det utan att mena att Nordkorea ar ett bra land att bo i. Men om jag vore Lyxzen skulle jag nog snarare tala om “socialism”. Fast jag vet inte riktigt hur man tanker nar man drommer om kommunism…
Slutligen en kommentar om Kina: jag har en tendens att reagera nar manniskor talar om ett land dar alla ar fortryckta, och liknande. Givetvis ar det en enpartistat men den hur manniskor verkligen uppfattar det haer, till skillnad fran hur svenskar tror att det aer, ar ganska stor. Det galler givetvis aven for t.ex USA och Israel.
Jons - 2004-06-23 - 07:15
Hej! Jag kanske ska förklara lite närmare hur jag resonerar. Naturligtvis förstår jag att Dennis Lyxzén menar något annat när han talar om kommunism. Jag kan bara säga att jag inte tror på denna vackra tulipanaros. Det är svårt att diskutera med någon som hänvisar till ett drömsamhälle som ingen någonsin har sett eller upplevt. Faktum kvarstår att kommunismen alltid – utan undantag – har lett till diktatur. Oddsen är med andra ord inte särskilt höga att det ska lyckas nästa gång heller. Jag tror inte heller att Lyxzén skulle acceptera om jag viftade bort marknadsekonomins problem med vackert tal om en drömd, utopisk kapitalism. Varför ska kommunismen bedömas utifrån sin utopi, när liberalismen alltid bedöms från sin praktik? Jag tycker att det är lite orättvist, faktiskt.
Martin K - 2004-06-23 - 09:17