free page hit counter

oktober 22, 2004

Mind Games

Idag när jag satt på tunnelbanan och var lite småsur och trött på min dåliga rygg så laddade jag på Jens Lekmans nya samlingsskiva och livet blev genast lite vackrare. (Ett bra soundtrack kan lyfta den gråaste eftermiddag.) När jag satt där och humörmätaren började snigla sig in på grönt igen så vandrade mina tankar in på att det vore lite mysigt att vara med i en rockgrupp, eller kanske till och med leda ett band som i den där irländska filmen. Då kom jag på en rolig liten fantasilek som man kan syselsätta sig med om man har långtråkigt. Man funderar över vad som skulle hända om man skulle bilda ett band med de som satt på sätena i närmast en. Helt plötsligt så hade världen förvandlats för mig. Jag såg nya intressanta band vart jag än vände mig, i rulltrappan, i konsumkön, på tunnelbanan. Band som kändes mer äkta och mer intressanta än det mesta man hittar i skivbutikerna och musikkanalerna nu för tiden.

Och tänk vilken skön story man skulle kunna dra för journalisterna när man släppt sin första platinaplatta.
"Tja, vi träffades i väntrummet på kvartersakuten en torsdagförmiddag. Erik, vår trummis, tyckte att vi skulle bilda ett band tillsammans. Vi tyckte förstås att han var knasig och hade han inte varit så förbålt envis så hade det aldrig blivit nåt..."
Det känns väl lite mer intressant än det gamla vanliga tramset med skivbolagsauditions, silikonbröstoperationer och dokusåpor som insteg i musikbranschen?

Skrivet av barse den oktober 22, 2004 06:04 EM | TrackBack
Kommentarer

Haha - underbart! Har just "startat ett band" med de i min jobbkorridor.

   Skrivet av: Enar den november 19, 2004 09:52 FM
Skriv en kommentar











Spara personliga inställningar?






Bloggtoppen.se BlogRankers.com