jan lööf :
Detta är några sidor om Jan Lööf.
Konstnären,
författaren, serieskaparen och jazzmusikern Jan Lööf föddes
1940 i Trollhättan.
Där växte han också
upp, och likheterna mellan Jan Lööfs teckningar och hans barndomsmiljö
i Trollhättan är - enligt många - påtagliga.
Han kom in på Konstfackskolan i Stockholm 1959, där han fick sin
formella utbildning som bildkonstnär.
Han slutade dock på Konstfack efter bara en kort period.
Konstundervisningen tycktes honom egendomlig; han förstod inte meningen
med det impressionistiska sättet att rita och måla.
Lööf ville rita saker renodlade, fria från förvirrande
skuggor och dubbelexponeringar, han ville rita föremålen
så att den som sedan såg teckningen skulle förstå föremålens
funktion även om de var okända, enligt Carl Johan de Geer.
"Som barn upptäckte jag blyertspennan. Och att det bara fanns tre sorters linjer: den raka linjen, cirkeln och så den sorts linje som går hit och dit."
Han ritar så
att man begriper hur föremålen fungerar. Och detta gäller allting,
även det vi känner till.
Lööf ville, som Carl Johan de Geer säger, förklara vår
civilisation för hypotetiska utomjordingar.
Ett träd ska ritas så att man förstår dess funktion -
hur kapillärkraften suger upp vätska som fraktas ända ut till
bladen.
En pistol, till exempel; det ska framgå att den kan skjuta ut en projektil
även om åskådaren aldrig hört talas om en pistol.
Om Lööf ritar en telefonledning vill han visa om ledningen passerar
framför eller bakom andra objekt i bilden.
Och så vill han rita fästena; hur sitter telefonledningen fast i
sina ändar? Det bör framgå av teckningen.
Jan Lööf
vill separera varje sak i en bild från varje annan sak. Han har en ovilja
mot sammanfallande objekt i bilden, som det blir när man ritar av det man
ser.
Om en person sitter i en stol, till exempel, kan stolens ryggstöd sticka
ut intill personens axel, och förvirra bilden.
Med sin speciella,
naiva figurstil passade Jan Lööf perfekt som serietecknare.
Som sina främsta inspirationskällor anger han Wilson McCoy, som tecknade
Fantomen på 50-talet, och Al Smith, som år 1932 skapade serien Storklas
och Lillklas. De ritade bägge sina figurer i rena hela linjer, ansikten
och kroppar är ganska grovt förenklade karikatyrer, bildytorna är
rena i svart, vitt eller tydligt streckade skuggningar.
Så arbetar även Jan Lööf, men han är medvetet barnslig
i sin stil, en linjesäker naivism.
Många svartvita streckteckningar beledsagade av en enkel, sparsam text.
Karakteristiskt för Lööfs teckningar är - förutom den
rena stilen - fascinationen för mekanik och maskiner samt hänvisningar
till allsköns andra kulturfenomen, som sagor, serier och politik.
Jan började
etablera sig som tecknare och barnboksförfattare, med serien "Bellman"
i FIB-Kulturfront och 1966 med en bok som hette "En trollkarl i Stockholm"
(Rabén & Sjögren).
Han hade också, medan han i flera år bodde i Malmö och försörjde
sig som nattvakt, fått kontakt med bokförlaget Carlsen i Köpenhamn.
Rabén & Sjögren hade då refuserat hans nya förslag till
barnbok, "Morfar är sjörövare", tecknad i svartvitt.
Carlsen var dock lite mera positiva.
Senare blev "Morfar är sjörövare" utgiven i färg,
och det blev ytterligare två stora och fyra små böcker på
Carlsen under 70-talet.
Jan Lööf har genom åren skapat en rad barnböcker, m.m. men är kanske mest känd för Felix, Ville, Skrot-Nisse och att han medverkade i barnprogrammet Tårtan.
Lööf
har en liten övernattningslägenhet i Stockholm. Här lever han
korta perioder, med ett annat namn på dörren.
Annars lever han för det mesta på en ö i Grekland, utan telefon
men med en lillcittra (den finns också med i "Örnis bilar").
Bokförlaget har stränga order att inte lämna ut hans telefonnummer
eller adress.
Se hela bibliografin!
Jan Lööf har tilldelats följande priser och stipendier :
Heffaklumpen 1974
Litteraturfrämjandets stipendium 1974
Konstnärsstipendienämnden 1974
Tidningen VI:s tecknarstipendium 1975
Svenska serieakademiens 91:anstipendium 1976
Sveriges författarfonds konstnärsbidrag 1976-1977
Elsa Beskow-plaketten 1977