|
I begynnelsen var kaos i fri form. Förhållandet mellan isande kallt och brinnande hett, var icket. Allt som rådde var fritt kaos.
Så slog ljuset och värmen in ifrån kaosets mitt.
Mitt i allting slog ljuset, värmen och kärleken upp.
Kaos separerades i kallt, svart, trögflytande och vitt, lätt, flyktigt. Däremellan bildades rött, gult, blått samt ett tomrum efter det som en gång varit sammanbundet i frihet. Tomrummet och skärvorna av kaos expanderade och gör det än idag. Det gula, det blå och det röda kom att bli planeter och asteroider. Det vita flyktiga kaoset kom att sammanstråla i stora solar och i små hastiga ljusvindar, som vi snarare känner till som ljusglimtar eller goda idéer. Ibland stannar dessa ljusvindar upp och kretsar runt ting från den nyskapta rymden som auror eller glorior.
Det svarta sega kaoset klumpas lätt ihop, som stora svarta moln, eller som små svarta tröga vindar. Tröga vindar som lätt befläckar den nya rymdens levande varelsers sinnen, förmörkar synen för dem eller skapar hinder i deras väg. Ibland kan man se spår av mycket trög svart materia som svarta fläckar eller svarta suddiga skepnader, kvardröjande skuggor eller liknande - detta är de små svarta kaosmolnen. Svart kaos lämnar efter sig en obehagligt dov tystnad. Det vita kaoset ljuder av allskön musik.
/ BarbroBannerbrunn
Skönt sagt som vanligt, Barbro. "Keep up the good work!" --SimonKågedal
|
