Det är något visst med böcker, texter och musik som ger uttryck för extremt, irrationellt Hat. Jag tänker på böcker som Äldreomsorgen i Övre Kågedalen, texter som ValerieSolanas SCUM Manifesto och musik som AnalCunts "I Like It When You Die". Vissa hatiska saker hyllas som poesi och genialitet, vissa (SCUM Manifesto) diskuteras ljuplodande i samhällsdebatt, vissa avfärdas som rasistisk dynga.

Ett vackert exempel är ju musik som "inte borde" innehålla ett sådant uttryck för hat, som KristofferÅström´s How can you live with yourself... där refrängen går "....I hope you'll burn in hell".

Experter på hat är KuKluxKlan. Vissa företrädare för organisationen talar om det "perfekta hatet" och andra menar att en ordentlig session eller predikan måste innehålla en lång ström av svordomar mot svarta, judar, homosexuella och andra man hatar. Om man tittar på de senaste 50 årens historia så är det alltid så att hat är bra om det är den senaste ideologin (hat mot USA var bra på det glada 60-talet, ValerieSolana är bra idag). Med "bra" menar jag att ledande kulturella grupper i samhället tycker så. S.k vanligt folk tror jag sällan hyser starkt hat. - JönsÅkerlund

Sök på Hörnan.    Titelsökning:    Textsökning:    Liknande sidor    Sidkarta

Besök oss också gärna på våran fina chat!

Hörnan - i stället för lobotomi!