Glasbruket

Efter att äntligen ha tagit sig igenom Judas Unchained (som förresten rekommenderas å det varmaste) så var det skönt att sätta tänderna i något lite mer lättuggat. När jag var hemma i Västerbotten i julas så satte min pappa ett par böcker i händerna på mig och sa att han trodde att jag skulle gilla dem. Böckerna jag fick var "Glasbruket" (som finns på bokrean i kartonnage med ISBN: 9172635592) och "Kvinna i grönt" (ISBN: 9172636122) skrivna av Arnaldur Indridason. Han hade helt rätt.

Det var ett tag sedan jag läste deckare och det var med glädje och njutning jag återsåg genren. (Anledningen till att jag valde att läsa just dessa böcker var, förutom genren framför allt formatet. Tunna pocketböcker är betydligt bättre lämpade för min korta resväg med tunnelbana än de sedvanliga tegelstenarna som jag brukar belasta min jackficka med.) Bokserien handlar om en ensamstående, äldre polis med utflugna barn (någon som känner igen receptet?) men där slutar också de flesta likheterna med de andra Wallandrarna och Van Veeterarna. Kriminalpolis Erlendur Sveinsson befinner sig i en betydligt mörkare och kanske också mer verklighetstrogen miljö än de andra farbröderna. Författaren Indridasons Reykjavik skildras som en tämligen otäck plats där samhällets mörka baksida ofta skiner igenom den tunna ytan, inte minst via huvudpersonens utslagna och knarkande dotter.

Språket är ganska korthugget och berättandet är rakt på sak, ibland på bekostnad av miljöbeskrivningarna som ibland lyser med sin frånvaro. Trots bristen på beskrivningar av platser och människor så fungerar hans berättelser ypperligt. Dramaturgin är det absolut inget fel på och hans tempo, eller ska man säga känsla för historiens rytm är klockren. Man fyller själv på med de bilder som saknas och ofta känns den avskalade berättarstilen mer som en frihet än som en brist.

Missa alltså inte detta bokreafynd (Bokus tar 44 kr för Glasbruket och Akademibokhandeln tar 69 för kvinna i grönt, bägge i kartonnage) eller ännu bättre: köp pocketupplagan och knöla ner i jackfickan så kommer resan till och från jobbet att försvinna som i en tung isländsk dimma.

_{Andra bloggar om: böcker, island, deckare}

Skrivet av barse den februari 19, 2006 09:53 EM | TrackBack