Harry Potter...

Sådärja. Då var senaste Harry Potter plöjd. (Man hinner en hel del när man sitter och väntar på att datorn ska kompilera färdigt...)

På det stora hela så är jag helt nöjd med boken. Den var underhållande, rent av mer underhållande och spännande än vad jag hade väntat mig, och den var också något mer välskriven än de senaste böckerna i serien. Lyckligtvis har Rowling brutit trenden att alltid göra nästa bok 50 sidor tjockare än den föregående. (Harry Potter and the Half-Blood Prince är cirka 250 sidor kortare än the Order of the Phoenix och det tar den absolut ingen skada av, tvärt om.) Utan att avslöja allt för mycket så kan jag ändå berätta att boken innehåller ett par överraskningar, en hel del mer eller mindre seriösa kärleksförvecklingar, en viktig persons frånfälle samt ett antal viktiga pusselbitar i historien om Voldemorts bakgrund och identitet. Dessutom slutar den, om än inte i en cliffhanger, så åtminstone på ett sätt som gör att man har svårt att bärga sig inför den sista delen i historien.

Tuffetuffetuffe tåget går...

Givet köp! (Nypris 120 laxar!) Tyvärr har jag ingen trädgård att ha eländet i...

UPDATE: Tre minuter senare hittade jag den här för ynka 590 kronor. Det är tydligen läge för fynd på blocket under sommarmånaderna.

Snart(?) är den här

_{Bara 3800 år kvar!}

Teknikmagasinets nya katalog är snart här! Bara 1387924 dagar kvar! Beställ ditt ex. redan idag.

Plikten framför allt

Jaha, då har man, sent omsider, gjort sin plikt:

Enkäten avslutades med ett gäng frågor om vilka personer man kände. Jag överraskades över hur många olika yrkesmänniskor som jag faktiskt känner (och hur få människor, relativt sett, som jag lärt känna via nätet). Dessutom hade jag några vita fläckar på min bekantskapskarta. Jag kan t.ex. inte påminna mig att jag har någon kompis som arbetar som städare eller lastbilschaufför. Lite tråkigt med sådana brister, men jag antar att det är resultatet av att de miljöer jag rör mig i är rätt socialt segregerade och att chansen att lära känna någon städare eller lastbilschaufför är liten.

Nörds "R" Us

Svenska CS-teamet "Les Seules" ska spela in en dokusåpa i USA. Detta kommer förmodligen att vara inledningen till gamerkulturens stora genombrott i staterna. Om såpan blir framgångsrik så kan vi räkna med att poker-såporna ersätts med dataspelssåpor på 5:an och de andra slask-kanalerna om en eller ett par säsonger.

Frågan är väl hur intressant det är att titta på när andra spelar dataspel. Är det verkligen TV-mässig underhållning? (Koreanerna verkar i alla fall tycka att dataspelstävlingar är det roligaste som finns.) Frågan på allas läppar just nu är förstås: "När kommer den första webblogg-dokusåpan?"

Intressant forskning om barn och tecknande

Eva Änggård som forskar vid Linköpings universitet har undersökt barns teckningar och det sociala samspelet när barn tecknar och det hon har kommit fram till är mycket intressant. Det visade sig bland annat att tecknande är en aktivitet som framför allt har en social funktion. Barnens uppfattning om vad som är vackert skiljer sig också märkbart från de vuxnas och detta kan tolkas som ett sätt för barnen att göra uppror och utmana de vuxna. Läs mer här, här och här.

Yay!

Hurra!!! Parlamentet sa nej! Skönt att veta att vi har (något så när) kloka politiker som bestämmer saker åt oss här i EU.

Hemlisar

Som präst får jag ofta frågor om tystnadsplikten. En hel del av frågorna är av typen "om nån kom och sa att han mördat sin fru och sina barn vad skulle du göra då?" eller "om nån berättar att han våldtar sina barn får du inte säga nåt då?" (även känd från filmen Priest) Nu hör väl inte dessa bekännelser till de vanligaste, tack och lov, så jag lämnar dem där hän, liksom spekulationer i vad jag skulle göra (mer än att försöka förmå personerna att bekänna sina hemlisar även för andra -som kan hjälpa).

Min lärdom av hittills fem års tystnadsplikt är dock flerfaldig. En lärdom är att en hemlis tyngd sällan har med själva det som är hemlisen (tex att man gjort något man ångrar). Oftast fungerar formeln "ta ut ett troll i ljuset så spricker det". Hemlisen blev helt plötsligt mindre pinsam eller mindre... stor när man delade den. Man får perspektiv på ett annat sätt. Och det är ju bra. Ofta bara synd att man väntade så länge med det.

Nåja, nu har jag i alla fall hittat en sida som jag kan hänvisa till för de som är nyfikna på vilka hemlisar som andra bär på utan att bryta mot min tystnadsplikt. Så läs och jämför med dina egna hemlisar. Och varför inte dela med dig av några egna?