Snart åker vi hem igen...

_{Man ser Alcatraz om man går ut från lägenheten där vi bor.}

Jag orkar nästan inte skriva nåt. Den amerikanska livsstilen med bilåkning och all you can eat har sånär tagit livet av mig. Jag får slava hårt på Friskis och Svettis för att rensa artärerna från de här veckorna i frityrmatens förlovade land.

En trevlighet med att dollarn är så billig är att kamerorna blir extremt prisvärda. Den nya Pentaxen som jag köpte för ett par dagar sedan (en K10 med ett 18-55-objektiv) kostade mindre än min förra digitala kompaktkamera!

Semesterslut

I morse kom vi med nöd och näppe hem från Finland och Lill-Gyltö. Det hela höll på att ta en ände med förskräckelse då vi, strax utanför Nådendal märkte att avgassystemet på bilen vi lånat bokstavligen hängde på en skör tråd. Det enda vi kunde försöka förbättra situationen med var ett kort nylonrep som Johan E storsint efterskänkte åt oss ur sin extensiva prylsamling. Med Golfen, tillfälligt imiterande en rallybil och med avgasröret fastsurrat i bensindunken (fråga inte) åkte vi igår kväll med hjärtat i halsgropen ombord på färjan. Som tur var kom både vi, bilen och det inte så hela avgassystemet hem till Sverige där vi nu pustar ut och njuter av våra egna sängar (och frånvaron av möss, myggor, hästmyror och bromsar). Skärgårdslivet har onekligen sin charm, men det går inte förneka att rinnande vatten, bredband, elektricitet och tvättmaskin också smäller ganska högt.

Sista helgen i Windhoek

Nu har vi kommit tillbaka till Windhoek efter en kortsemester i Swakopmund och tro mig det finns massor att berätta, men som vanligt så har jag inte tillräckligt med tid för att skriva ner allt. Det fär bli en ordentlig genomgång av bilder, dagboksanteckningar och upplevelser när jag kommer hem.

På bilden ovan kan man i alla fall se en av pelikanerna som vi träffade när vi var ute och åkte båt i Walvis bay tillsammans med skepparen Ingo. En mycket behaglig upplevelse, trots att vi inte fick några av de utlovade ostronen. (Pålandsvinden hade svept in en massa svavel från havet så ostronen var temporärt förgiftade, vilket frun inte alls grät över. Hon lider nämligen av djup och irrationell ostronskräck.) Sonen fick ocks&arin;g ett av sina första ordentliga barndomstrauman när 200-kilossälen Flipper plötsligt hoppade upp på båten och satte sig bredvid honom. Han vande sig dock ganska fort med sälarna och vågade nästan klappa en av de sista silldoftande friåkarna.

_{Stor säl, liten pojke}

Nu ska jag springa iväg och hämta en folkabuss och börja packa flyttlådor i den. Förmodligen blir detta också det sista blogginlägget från Namibia. Vi åker tillbaka till Sverige på tisdag och på onsdag är det business as usual igen.

Snabb-bloggning i Swakopmund

Nu har jag bara några minuter på mig så det får bli lite kort. (Vi ska käka på the Tug klockan sex.) Vi har varit runt på helt otroliga ställen i Namibia de senaste tio dagarna, bland annat camping i Sessriem med utflykter ut i Namibiaöknen och de olika vlei-erna, en fantastisk övernattning hos Heidi på Camp Gecko, lite närkontakt med pelikaner och sälar senast i morse och för bara en timme sedan såg vi några delfiner som lekte i vattnet vid piren i Swakop.

Jag kommer nog att bli tvungen att skriva mycket mer ingående om detta när jag kommer hem eftersom det är så mycket som har hänt. Om man inte skriver ner vad man har varit med om så är det risk att man glömmer eller blandar ihop allt. Som tur är finns det anteckningsböcker och internetcafeer. Även Namibia verkar ha infekterats av internetcafesjukan. Till och med i Windhoeks township Katatura och i nationalparken Etosha fanns det internetcafén. Nu måste jag springa iväg och hämta bilen och familjen och åka iväg till restaurangen.

Lite bilder...

Nu blev det lite kort om tid till att skriva själva inlägget, men här kommer lite bilder. Fler bilder finns att beskåda här.

Postkontoret i Windhoek

Bredbandsabstinensen blev för stor så nu sitter jag på postkontoret i centrala Windhoek och surfar en timme på deras internetcafe. Nästa gång jag går hit ska jag ta med mig cd:n med bilder och tanka upp så mycket jag hinner.

Idag har vi hunnit med att handla lite kläder och mer av den varan lär det bli innan vi åker hem. Kläderna kostar mellan hälften och en femtedel här jämfört med vad de kostar hemma. Något bra tyskt brädspel kan nog hamna i resväskan också om det finns plats över.

Imorgon ska vi åka på en sightseeingtur som heter face to face i vilken man bland annat får åka till Katutura (som är Windhoeks kåkstad) och träffa vanliga namibier. Det ska bli en spännande och förmodligen rätt nyttig exkursion som ger oss chansen att få inblick i hur livet ter sig för de som inte har det så bra som vi. Det var nära att vi hann med att göra ett kåkstadsbesök i Kapstaden, men tyvärr var vi för trötta och nyanlända. Nu har det dessutom blivit riktigt oroligt i Cape flats och de andra kåkstäderna under den senaste veckan läste jag i the Namibian. Folk börjar tröttna på alla tomma löften om förbättringar som aldrig uppfylls.

Nu börjar bredbandstiden lida mot sitt slut, men nästa gång jag kopplar upp mig med lite fart så ska jag tanka upp lite bilder så att det blir lite trevligare utseende på inläggen.

Åter i Windhoek

Det finns så mycket att säga om Namibia, till exempel att taxibilarna tutar för att visa att de är lediga eller att de åtminstone har platser över. Eller att man blir väldigt vänligt bemött när man talar med någon. Här börjar man ofta med att säga hej och fråga hur läget är innan man dryftar sitt egentliga spörsmål i stället för att som i Sverige bara haspla ur sig "Ursäkta, vet du vad klockan är?". Det är också vanligt att man hälsar på och småpratar med folk som man träffar i trappuppgången och att man vinkar till andra bilförare som man möter om man är ute och kör i mindre trafikerade delar av landet.

Namibierna är också i allmänhet väldigt välklädda och mycket språkkunniga, vilket torde behövas i ett land där personen man träffar på kanske talar tyska, oshivambo, afrikaans, engelska eller något annat av de cirka 30 språken eller dialekterna som talas i landet. Det går i alla fall alldeles utmärkt att ta sig fram med engelska (som är det officiella språket) och lite knagglig skoltyska.

Namibiernas största intressen i livet verkar vara camping och trevliga grillkvällar ute i det fria, vilket kanske inte är så konstigt i ett land som består av en hel massa "det fria" och som är fullt av gott grillkött som springer eller hoppar omkring. Ibland kan man nästan luras att tro att man är i Australien då både landskapet, sinnelaget och den engelska dialekten närmar sig sinnebilden av hur förmodligen är "down under". Det enda som saknas är kängururna och dessutom är den Namibiska ölen förbaskat mycket godare än det där blasket som australiensarna försöker sälja på oss.

Vi börjar känna oss mer och mer hemma i Namibia i allmänhet och i Windhoek (som förresten ska uttalas [wind-hok]) i synnerhet och Sverige känns mer och mer avlägset. Det kom lite grann som en överraskning när vi idag gick in på museet i Alte Feste för att lära oss mer om Namibias och möttes av en liten miniutställning om livet i Sverige under 1900-talet. Visst kanske det kan vara intressant att läsa om bondeliv, ransoneringsåren och hur livet ter sig för en normalsvensk familj på 2000-talet men det var inte precis vad vi hade väntat oss. De nordiska länderna och särskilt Sverige verkar åtnjuta hög status här nere, mycket på grund av det starka svenska stödet som SWAPO fick i kampen mot apartheidregimen. Dessutom är det många Namibier som heter Toivo och andra finskklingande namn här nere eftersom finska missionen länge arbetade i landet. Vi kanske inte är så långt borta som vi trodde att vi skulle vara.

Avståndet från Sverige (och frånvaron av bredbandsuppkoppling) har också gjort att jag börjar bli lite nyfiken på vad som har hänt hemma och i "den stora världen" under de senaste två veckorna. Förmodligen har det inte hänt särskilt många jättestora grejor, men man vet ju aldrig. Är det någon som kan göra en ultrakort nyhetssammanfattning och posta i kommentarsfältet? (Det där om Caroline Krooks hemfridsbrott har jag redan snappat upp, men i övrigt känner jag mig helt törstig på nyheter.)

Okaukuejo rest stop

Nu har vi varit i Etosha i snart tre dagar och hunnit med att se nästan alla djur som finns i nationalparken. Vi har sett giraffer, zebraflockar, springbock, gemsbock, elefanter, noshörningar (med ungar), kudu, lejon och massor av andra djur som jag inte kommer ihåg just nu. Bilder på hela härligheten kommer så fort jag får möjlighet att lågga upp nåt.

Etoshavistelsen har varit lite grann som en semester i semestern. Vi bor i en liten stuga som ligger ungefår två minuters promenad från vattenhålet där man i lugn och ro kan sitta och titta på när djuren dricker. Vi har dessutom hunnit med ett antal bilutflykter igenom nationalparken. Bortsett från allt det exotiska så är det också väldigt avslappnande och skönt här. Jag har hunnit läsa en del böcker, softat och druckit några gin och tonic (som sig bör när man är på safari). Maffiga safaribilder kommer (förhoppningsvis) inom kort. Hakuna matata!

Windhoek

Nu har vi varit i Namibia i några dagar och börjar så smått att aklimatisera oss. Windhoek som huvudstaden heter är en trevlig bekantskap med knappt 200000 innevånare och ett rätt så lugnt tempo (särskilt i jämförelse med Kapstaden som vi lämnade för några dagar sedan). Folk kör omkring i sina bakkies och verkar rätt nöjda med sin tillvaro som då och då förgylls med camping, braai och en och annan Windhoek lager. Namibia är verkligen utegrillens och campandets förlovade land med nästan obegränsade vildmarker och mycket god tillgång till bra grillkött.

För ett par dagar sedan hälsade vi på ute hos några vänner till paret som vi bor hos och gick en liten promenad ute på deras farm. Sedan avnjöt vi större delen av eftermiddagen på deras altan där vi drack te och tittade på Kudu och schasade bort fåglar som försökte knapra på bilens torkarblad. (Jag tror att de kallades för rednecked hornbill.) Vi hann också med att träffa en stor fet spindel, en kossa och några ponnyer som bodde på farmen. Sonen fick en glad lekkamrat i familjens yngsta dotter och de lekte större delen av eftermiddagen tillsammans ute på gården. Mycket idylliskt. Middagen på kvällen bestod av Oryx-stek (en slags antilop) och spaghettipumpa.

Dagen därpå åkte vi iväg på en utflykt till Daan Viljoen game park och åt en trevlig tyskinspirerad lunch och tittade på utsikten över parken och över Windhoek som skymtade i fjärran. Sedan gav vi oss iväg på en liten minisafari som tyvärr inte blev så innehållsrik som den kanske hade kunnat bli eftersom de flesta djuren låg och slappade och försökte undvika solen. Vi fick i alla fall se en babianflock (som alla försökte klättra upp i en telefonstolpe), ett otal gnuer, några antiloper av nåt slag och fem giraffer som stod och mumsade löv bara 30-40 meter ifrån oss.

De två påföljande dagarna har vi spenderat i centrala Windhoek och i lekparken mitt i stan och imorgon drar vi iväg till Waterberg för vidare färd till Etosha där vi ska åka ut på seriös lejonsafari. Mer om hur det gick när vi kommer tillbaka. Jag ska också försöka lägga upp lite bilder snart, men än så länge är de flesta bilderna kvar på kamerans minneskort. Tills dess kan jag bjuda på en liten försmak. (Bilden är tagen på hemvägen från Godahoppsudden.)

Stellenbosch avklarat

Vår korta vistelse i Stellenbosch utanför Kapstaden var en mycket angenäm historia som innehöll en kortare vinprovning på ett lokalt vinhus och ett besök på en farm där vi fick träffa ett par geparder och några gäss. Vi fick oss också en sightseeingtur till Godahoppsudden och dess omgivningar där vi fick träffa våra första (men definitivt inte sista) babianer. (Tyvärr vågade jag inte sparka någon Johnny, men modet kanske rinner till vad det lider.) Dessa små rackare befolkade parkeringsplatsen vid Cape point och tog varje chans till att tigga, sno eller råna till sig mat utom synhåll för parkeringsvakterna som gick omkring med sina anti-babianslangbellor. Vi hann också med att besöka Simonstown där vi åt lunch med havsutsikt och en kort visit i Boulder där vi hälsade på åsnepingvinerna och deras familjer.

Kapstaden var en mycket intressant bekantskap med både oerhört vackra omgivningar och stor tragik i form av kåkstaden som breder ut sig på slätten mellan stadens centrum och Stellenbosch. Vår värd och guide (som extraknäckade som engelskalärare ute i en annan kåkstad) sa att antalet innevånare i Kapstadens kåkstad låg någonstans mellan 1 och 2 miljoner människor. På en yta som jag skulle gissa är ungefär lika stor som Kungsholmen ryms det alltså fler människor än i hela Namibia. Tanken svindlar!

Efter att vi snabbt avverkat några av sevärdheterna och attraktionerna i Kapstaden och Stellenbosch begav vi oss till Namibias huvudstad Windhoek där vi nu befinner oss och kommer att så göra under de närmaste tre veckorna. Vi har installerat oss hos ett par vänner som befinner sig i landet under en längre tid för att arbeta och har redan hunnit se en hel del intressanta saker som jag kommer att berätta mer om lite senare. Sonen har börjat vänja sig vid omgivningarna och somnar nu lugnt och gott i sin lilla resesäng med myggnät som vi ska ta med oss när vi åker iväg till nationalparken Etosha om några dagar.

Framme i Namibia

(Det får bli ett jättekort inlägg det här, vi ska precis åka iväg och skaffa en potta åt sonen.) Vi är framme i Windhoek efter några dagar i Kapstaden och mår alldeles prima. Kulturchocken blev lite mindre än förväntat, mycket beroende på starten i Stellenbosch (som är en kapstadsförort med väldigt mycket nordeuropeiska influenser). Vädret är torrt och varmt och folk äter torkat strutskött med god aptit. Utförlig(are) rapport kommer senare.

Idag åker vi!

Dålig nattsömn i natt och ganska mycket stresshormoner i kroppen gör att jag känner mig både trött och stirrig. Om ett par timmar kör vi iväg mot Arlanda och hoppas att sonen kommer att kunna uthärda flygresan. 2 + 12 timmar på ett flygplan är väl inte höjden av njutning för en 16 månaders snubbe med massor av spring i benen.

Vi har laddat med färgkritor, böcker och en leksaksbil och hoppas att han kan sova gott under större delen av natten. Imorgon blir det en spännande dag i Stellenbosch med omgivningar och på torsdag ska vi försöka ta oss till Godahoppsudden och titta ut över vattnet.

T minus en dag

Imorgon vid den här tiden så sitter vi på flyget mot Frankfurt och på onsdag förmiddag så landar vi i Kapstaden där vi ska stanna två nätter. Sedan reser vi vidare till Namibia, närmare bestämt Windhoek där vi ska vara ända till den 13:e juni. En lång och spännande resa med safari, ökencamping och diverse äventyr ligger framför oss och nästan allt är fixat. Det enda som återstår (bortsett från att köpa ett par långbyxor med shorts-funktion och en solhatt) är att vänta och gruva sig...