Jag missade melodifestivalen

Eftersom vi valde att gå på bröllop i stället för att häcka framför teven i lördags så missade vi melodifestivalfinalen. Trots det så är det ingen risk att man missar vem som vann. Kvällstidningarna försökte överglänsa varandra med chocker och rasanden igår och när jag var ute och promenerade i vårsolen så såg jag denna underbara lapp pryda en reklampelare:

Personligen har jag inget mot the Ark, men jag tycker spontant bra om folk som uttrycker sina åsikter. Det borde fler göra, och om det skulle drabba ytterligare reklamtavlor så inte mig emot. Förresten tycker jag att det var en ganska svag the Ark-låt som de ställde upp med i tävlingen och jag tror att den kommer att få ordentligt med smisk i den stora tävlingen. Jag tippar på en femtondeplats.

_{Andra bloggar om: melodifestivalen, the Ark, åsikter}

Clerks II

Senaste Kevin Smith-rullen var hur bra som helst. Ta en titt på trailern och se till att packa dig iväg och se nån av de återstående föreställningarna på Stockholms filmfestival. Det verkar tyvärr vara enda chansen att se filmen på bio i Sverige.

_{Andra bloggar om: film, Kevin Smith, Clerks II, svordomar, könsord, slackers}

Kevin Rowland

Kevin Rowland kommer till popcornfestivalen för att bli intervjuad på invigningskvällen! Det ska bli spännande att höra om han har något nytt album på gång. Han ska förresten också spela skivor under festivalen.

Bra film blir det också, bland annat en alldeles ny dokumentär om the modfather.

Klungan

Sjukt roligt och pricksäkert var det. Den svenske mannen elegant, smärtsamt och extremt skrattretande paketerad i en föreställning på två timmar. Klungan ligger ljusår före landets alla Killinggäng, Filipar och Fredrikar och Hej Baberibor.

Och förresten, nu förstår jag vad "jag är en fågel nu" betyder.

_{Andra bloggar om: Klungan, humor, den svenske mannen}

Missa inte...

...den grymma covern av "Life on Mars" med Frida på coverlåt-mp3-bloggen copy, right?.

Bra mysfilm om självmördare

_{Patrick Fugit spelar huvudrollen, Zia}

Jag blev bjuden på bio igår kväll av ett pappersföretag (via min frus kollega). Filmen jag såg var Wristcutters: A Love Story, en film som handlar om en kille som tar livet av sig och hans äventyr efteråt. Tom Waits är med, soundtracket är kanonbra (med bland annat Gogol Bordello), humorn är härligt svart och storyn är lagom mysig.

Utan att avslöja allt för mycket så kan jag berätta att filmen inleds med att man får se huvudpersonen Zia frenetiskt städa sin lägenhet. Efter ett tag går han in i badrummet och skär upp handlederna och faller ihop på golvet. Kameran byter till hans egen vy och det sista han ser i livet är en damtuss i hörnet av toalettgolvet som han har missat när han städade. Han dör med en djup suck. Humor!

Ska du bara se en enda romantisk komedi (om självmord) i år så rekommenderar jag Wristcutters varmt.

_{Tack till Arctic Paper som bjussade mig på bio och årskort till filmfestivalen! Mer sånt tack!
Andra bloggar om: film, filmfestival, Tom Waits, Gogol Bordello, självmord, komedi}

Kortprosa

Ernest Hemingway skrev en berättelse på sex ord ("For sale: baby shoes, never worn.") och det sägs att han ansåg att detta var det bästa han hade gjort. Wired kontaktade ett gäng kända författare (med viss slagsida mot fantastisk litteratur) och bad dem göra om bragden. Resultatet blev de här berättelserna, alla bestående av bara sex ord. Ibland önskar jag att vissa romaner kunde vara lite kortare. Då skulle man hinna läsa många fler.

_{Andra bloggar om: litteratur, böcker, sf, fantasy, kultur}

Skulpturer

Gwon Osang gör skulpturer av människor och föremål genom att ta jättemånga närbilder och klistra ihop dessa till något som liknar originalet. Väldigt coolt!
_{[Via: DIY:Happy]}

Fred Eerdekens gör sin konst genom att hänga upp föremål (krokiga gem, små molntussar) och med hjälp av dessa skapa fantastiska skuggeffekter. Slutresultatet är helt otroligt och tanken svindlar när man funderar på hur det går till och hur mycket jobb och tankemöda det ligger bakom dessa konstverk.

_{Andra bloggar om: konst, skulptur, skuggor, moln, fotografi}

Det snackades mindre skit på Hjalmar Brantings tid

Karl Radikal tipsade om att Ideell Rebell har bokat in en spelning i Sollentuna nu på lördag den 11 november. Gruppen firar 20 år i år och det kommer helt säkert att bli en fantastiskt underhållande kväll. Missa inte!

Den som inte kan få nog av Ideell Rebell kan dessutom gå på den internationella festen i S:t Larsgården vid Sollentuna kyrka där de spelar klockan 18:00, innan den sena konserten på Stinsvillan.

_{Andra bloggar om: musik, konsert, Ideell Rebell, Hjalmar Branting}

A spot of bother

Mark Haddon som skrev den helt makalösa The Curious Incident of the Dog in the Night-time har gett ut en ny roman som heter A spot of bother. Jag köpte den för ett par dagar sedan och har börjat läsa den och hittills är den precis så bra som jag kunde önskat mig.

Boken handlar om George Hall, en nyligen pensionerad man med panikångest som plötsligt drabbas av ett antal familjerelaterade problem samtidigt som han hittar en hudförändring på höften. Hans dotter Katie kommer hem och berättar att hon vill gifta sig med Ray, en kille som resten av familjen hatar djupt och innerligt och som, enligt hennes bror, är begåvad med ett par stryparhänder. Sedan börjar saker och ting sakta falla i bitar. Det hela känns mycket lovande hittills och det känns som att en mycket intressant författare börjar etablera sig.

Boken kommer på svenska under nästa år, för den som orkar vänta eller för den som inte gillar att läsa böcker på engelska. Haddon har dessutom skrivit ett femtontal barnböcker och en diktsamling som säkert går att få tag på om man blir väldigt biten.

_{[ISBN: 0224080466]
Andra bloggar om: böcker, Mark Haddon, recensioner, boktips}

Klungan!

Jag bokade biljetter till Klungans föreställning "Jag är en fågel nu" och jag har jättehöga förväntningar. Bengt har berättat att de är extrema perfektionister när de spelar in sina sketcher i studion så förhoppningsvis har de högt ställda målsättningar med sin scenshow också.

För den som har missat Klungan så rekommenderar jag varmt att ni skruvar in Mammas nya kille på söndagarna eller tankar ner programmen som podradio och intensivlyssnar. Det är outhärdligt bra!

_{Andra bloggar om: radio, p3, Klungan, Mammas nya kille, humor}

Behåll de fria museerna!

Jag har gått mer på museum under de senaste två åren än vad jag har gjort på många år dessförinnan. I mina ögon så var museireformen i stort sett en mycket lyckad reform. (10% högre anslag, mer än 150% fler besökare!)

Visst har reformen sina brister, men dessa går att åtgärda. (Jag tycker till exempel att museerna borde få större rätt att själva bestämma inriktningen på sina satsningar och utställningar, även om pengarna till dessa kommer i form av anslag och inte inträden.)

I många andra länder går utvecklingen i motsatt riktning och fler och fler inser nyttan i att ge gratis inträde till muséerna. Varför ska Sverige, som ändå är ett ganska välmående land, ta ett steg tillbaka? Vad händer härnäst? Avgiftsbelagda bibliotekslån kanske?

Jag vill att museerna ska fortsätta ha gratis inträde! Om du också vill det kan du skriva på här.

_{Andra bloggar om: museer, regeringen, kulturpolitik}

En vacker bild

På Flickr blog hittade jag den här bilden som nog är det vackraste jag sett på mycket länge. En oerhört stark bild som föreställer en pojke som badats i havet av en fiskare i en ritual som kallas “Banho Santo” (det heliga badet). Jag kan knappt slita ögonen från bilden som berör mig djupt. Jag tror att det är deras ansiktsuttryck och fiskarens blick som gör den så spännande.

_{Andra bloggar om: vackert, bilder, fotografi}

WarGames 2

Production Weekly rapporterar att WarGames 2 kommer att börja spelas in i mitten av november. Temat denna gång är inte kärnvapen utan terrorister.

Kanske får denna uppföljare fart på några andra mer eller mindre tippade projekt...

Nobody fucks with the Jesus

The Big Lebowski är en av mina absoluta favoritfilmer och här är en två minuter lång sammanfattning av filmen som fångar dess essens på ett ypperligt sätt. (Kristdemokrater, Hem- och Skolaaktivister och andra nymoralister göre sig icke besvär.)

[Via: Irrlicht3D.org]

_{Andra bloggar om: Film, Fula ord, moralister, knulla, svordomar, Bröderna Cohen, Lebowski}

Morrissey

Jag tyckte i alla fall att det var en kusligt bra konsert igår. Han kan konsten att piska upp stämning den där italienska dandyn. Bara under några korta ögonblick så tappade konserten lite fart (Girlfriend in a coma kändes lite väl släpig). I övrigt var det makalöst, men jag undrar om inte stolpskotten i The Boyfriends som agerade förband också skapade en kontrastverkan som inverkade menligt på min bedömning av konserten. Varför väljer man ett band som närmast kan liknas vid en Smiths-parodi att spela förband till Morrissey? För att man verkligen ska fatta hur bra den riktiga Morran verkligen är? Nä, skippa förbandet nästa gång och spela några låtar till i stället.

Beatles + Beastie Boys = Jättebra!

När jag var liten så experimenterade jag, som så många andra barn, med att blanda ihop häxbrygder bestående av diverse smaskens. Tanken var att om man blandar flera goda saker så blir slutresultatet supergott. Så var tyvärr nästan aldrig fallet utan i regel blev det i stället en oätlig sörja av det hela.

Den här gången har superblandningen dock lyckats. Mannen som har rivit av mästerstycket kallar sig dj BC och resultatet heter The Beastles, en superb blandning av Beatles och the Beastie Boys. Två album finns att ladda ner (med hjälp av bitTorrent).

_{Andra bloggar om: musik}

Nunsploitation

Efter att den tidigare bristen på vampyrfilmer nu har åtgärdats så kanske det är dags för ett par ordentliga nunsploitationrullar? Jag hade inte ens hört talas om genren förrän en kollega gjorde mig uppmärksam på dess existens för ett par veckor sedan. Jag trodde att det var ett ganska litet nischfenomen, men det finns tydligen folk som uppskattar sånt även här.

Om det inte blir nunsploitation som blir nästa filmgenre som slår i Sverige så kanske man kan hoppas på hixploitation (om inte Pistvakt redan räknas som tillhörande den genren) eller kanske en svensk superhjältefilmtrend?

UPPDATERING: Äh, jag kom på att om det är något vi inte lider brist på i Sverige så är det väl hixploitation. Stefan & Krister, Eddie Meduza, Pistvakt, Åsa-Nisse, Edvard Persson, Bröderna Djup... Listan kan göras hur lång som helst.

_{Läs mer om exploitationfilm här
Andra bloggar om: film, nunnor, exploitation}

Jersey boy

Igår kväll tog jag modet till mig och såg "Jersey Girl". Jag formligen avgudar Kevin Smith och allt han har gjort, men faktum är att jag avsiktligen skjutit upp min kontakt med just denna filmen eftersom jag från flera håll har hört att det är hans sämsta film och att den är betydligt mer mainstream än de andra filmerna. Jag var alltså rätt orolig och rädd att filmen skulle vara en platt och kalkonartad historia. Gissa om jag blev glatt överraskad!

Visserligen var det en ganska konventionell romantisk komedi, men det omisskännliga Kevin-tilltalet fanns där genom hela filmen. Hans varma hjärta och den ganska råa och stundtals något infantila humorn. (Min absoluta favoritreplik i hela filmen är när en av huvudpersonens två halvalkoholiserade "farbröder" tappar tålamodet och säger till den andre: "I get real tired of being your geisha!". Fantastiskt!) Kort sagt, 103 fullkomligt uthärdliga minuter i utkanten av View Askewniverse.

Nå, det var egentligen inte det jag ville berätta om, utan i stället något jag såg i extramaterialet. En av extrafilmerna var en 20 minuters snackorgie med Kevin och Ben Affleck där de i stort sett bara står och pratar goja och driver med varandra. Ben Affleck säger i slutet av inslaget att Kevin bara har tre filmer i sig: Clerks, Mallrats och Chasing Amy och att han sedan dess bara har gjort upprepningar av desamma och Kevin håller förstås med. (Hans kontring består i ett kort film-/dramateoretiskt resonemang som hävdar att det bara finns tre historier att berätta...).

Hur som helst så har teaser-trailern för Clerks 2 ganska nyligt dykt upp på nätet. Nu är det lite mer än ett halvår kvar tills dess att filmen går upp på biograferna så den som inte har sett Clerks (eller glömt den) bör ta tillfället i akt och hyra den under våren. Den är ett underbart insteg i Kevin Smiths fantastiska New Jersey-värld och en storartad hyllning till slackerkulturen.

(Filmen visar sig vara lite svår att få tag på i Sverige men på Amazon finns den i alla fall.)

_{Andra bloggar om: film, Kevin Smith, New Jersey}

I Wanna Rock

Nu kan alla träiga nü metal-band lägga ner. Här är hela genren i koncentrerad form. Mer behövs inte.

Nils Dacke lattjar med organet

_{[Via: Johns blögg]}

Nils Dacke spelar partyorgel [Via: Yoes gästbok]

A prisoner of the past

Det finns knappast ord för hur smärtsamt mycket jag längtar efter mer musik från Paddy McAloon. Den här snutten från 1991 (där Paddy sjunger "The Highwayman" tillsammans med Jimmy Webb som också skrev låten) gör bara att jag längtar ännu mer.

Letar man lite så hittar man ännu mer Prefab Sproutgrejor på You Tube.

Blandade känslor

Med bara några hundra nagelbitande sidor kvar av Judas Unchained så var det både glädjande och lite skrämmande att hitta följande snutt om den kommande boktrilogin Void Trilogy på Peter F. Hamiltons hemsida. Visst kommer det att bli roligt att återse samväldet och se vad som har hänt, men hans nära på kubformade, 1000+-sidiga böcker inger en viss respekt. Man får helt enkelt avsätta några veckors intensivt läsande om man ska ge sig i kast med hans skrifter.

Jag som hade tänkt hinna plöja Neal Stephensons Baroque cycle i vår. Den får nog vänta. Man kanske måste gå med i motståndsrörelsen om det fortsätter på det här viset.

Swayze gör en Hasselhoff

Det här kan bli hur bra som helst!

Tjatar lite till

Under denna period var konformismen stark. Då räckte det inte med utfrysning eller skändande av någons trädgård, som är vanligt på dagens Sicilien...

(Julkalendern alltså.)

Välj ett band

Choose a band verkar vara en sån där grej som cirkulerar. Jag hittade den hos Daniella.

Choose a band and answer only in song titles by that band: Elvis Costello

Are you male or female: Man out of time
Describe yourself: All grown up
How do some people feel about you: Who Do You Think You Are?
How do you feel about yourself: Mouth Almighty
Describe your ex girlfriend/boyfriend: Baby Plays Around
Describe your current girlfriend/boyfriend: I Want You
Describe where you want to be: New Amsterdam
Describe what you want to be: The People's Limousine
Describe how you live: Heathen Town
Describe how you love: I'll Wear It Proudly
Share a few words of wisdom: (What's So Funny 'Bout) Peace, Love And Understanding?

Bara tre skivor

Bloggaren Martin Tollén vill veta vilka tre skivor man inte får sakna om man ska ha en komplett skivsamling.

Jag vet, det är en omöjlig fråga att svara på (jag tror att jag har över 2500 skivor och min samling är långt ifrån komplett), men det var roligt att tänka efter lite grann. Vilka tre skivor skulle jag köpa först om alla mina brann upp?

Mitt svar till Martin var:

Julkalendern

Ni har väl inte glömt Mullhippiar Neffsonssons julkalender?

Mysteriet Lost

Om en kvart börjar nästa avsnitt av Lost och nu är vi nästan ikapp USA (och inspelningen som pågår för fullt). (Kvällens avsnitt på TV4 är det sjätte i säsong två och det nionde avsnittet sänds i USA om ytterligare några timmar.) Jag tyckte att avsnitt fem var ganska lamt, och ska man tro diskussionerna så lär kvällens del också vara ett av säsongens mindre bra avsnitt. Tydligen ska man få veta vad som hände med de andra överlevarna (och förhoppningsvis hur det gick med Shannon som fick en kula i sig i slutet av förra avsnittet).

Jag tror i alla fall att serien kommer att ta ny fart ganska snart och hoppas innerligt att ryktena om en långfilm som avslutning på säsong två (och också hela serien) är sanna. Det vore tråkigt om det blev någon slags evighetsserie med där mysterierna bara visar sig vara meningslösa stämningshöjare a la "the Owls are not what they seem"-grejen i Twin Peaks. Jag tror i alla fall att författarna till Lost kommer att knyta ihop säcken.

När jag får tid ska jag undersöka King Cross State Police's hemsida och försöka hitta några nya ledtrådar. Man kan få hjälp med lösenordet in om man vet svaret på frågan "What did one snowman say to the other?"...

Dogma 2!

Kevin är tillbaka på banan på allvar (efter den där Ben Affleck-filmen). Clerks 2 har precis filmats klart och han har redan börjat snacka om Dogma 2. Han har gått med filmen i tankarna ända sedan 9/11 och de största frågetecknen han säger att han har är hur han ska få råd att filma den apokalyptiska delen av filmen och hur han ska lyckas säga det han vill utan att utsätta familjen för dödshot från religiösa dårar. Jag kommer i alla fall att sitta som klistrad både framför Clerks 2 och en eventuell Dogmatvåa.

[Via: Golden Fiddle]

Träna musikmusklerna musiknördmusklerna

Nu har jag sett den här bilden på ett gäng bloggar och min första reaktion var "gäsp... orkar inte", men sedan råkade jag ta mig en närmare titt och helt plötsligt så hittade jag flera bandnamn och vips var jag fast. Icke musiknördar göre sig icke besvär...

(Update:Man ska alltså hitta (minst) 75 bandnamn...)

Carola: - Jag är i extas...

Startfältet för nästa års melodifestival har tillkännagjorts och det är inget snack om att Carola kommer att krossa allt motstånd utan att ens behöva anstränga sig. Ingen av de andra artisterna kommer att ha en strimma av en chans (om det inte införs ett nytt viktigt moment där man testar deltagarnas schlagerkunskap, då Björn Kjellman kanske kan klå henne på poäng). Säga vad man vill om henne men sjunga det kan hon. Vassare pipa än hennes är det svårt att hitta här uppe i norr. Kanske lossnar den internationella karriären också om hon vinner hela eurovisionsschlagern.

I övrigt är väl blandningen av tävlande ungefär som den varit tidigare, även om det börjar bli fler och fler före detta silikonbröstmodeller som släpps in i tävlingen (var de nu ska där att göra?). Buskis-kvoten är också fylld då Electric Banana Band, Östen mä Resten och Günther ska vara med och tävla. Enda skrällen vore väl om Pontare för en gångs skull kunde ställa upp med en stark låt som inte inbegriper indianer och nordman-utstyrsel. Han har också både röstresurser och sångteknik som räcker långt. Om han skulle komma in i en snygg kostym och köra en ordentlig schlager-ballad med lite drag i så skulle han kunna göra en skräll och sno vinsten från Carola. Resten av startfältet kommer inte ens att komma i närheten av henne.

Julsmak i luften

Jag tänkte bara förvarna om att Mullhippiar Neffsonsson kommer att erbjuda en sjuhelsickes julkalender i år. Var beredd med reload-knappen vid tolvslaget mellan onsdag och torsdag. Lyssna på lite bra musik medan du väntar.

Serenity

_{River Tam sparkar din stjärt}

Nu har jag landat efter två timmar i rymden med Mal, Zoe, Wash och de andra i filmen Serenity och jag måste återigen få säga att Joss Whedon är ett geni. Trenne äro anledningarna till att jag påstår detta:

1. Filmen inleds rappt och rafflande när herr Whedon trampar plattan i botten från första sekund samtidigt som han lyckas med mästerstycket att etablera samtliga karaktärer och förklara bakgrundshistorien på bara tio minuter. Mästerligt!

2. Joss gör fantastiska hjältar och de är ofta starka tjejer. Serenity är inget undantag; tvärt om.River Tam är garanterat årets hårdaste hjältinnekaraktär.

3. Han är en riktig film- och populärkulturjunkie som kan koderna och reglerna till punkt och pricka och som därför vet hur man bryter mot dem på effektivast möjliga sätt. Ingen kan väl som Joss Whedon ta livet av en (eller flera) av huvudpersonerna sent i berättelsen eller överraska publiken totalt på ett nästan nonchalant sätt för att sedan fortsätta berätta historien i samma höga tempo.

Mycket lov bör också sjungas över den mycket roliga och intelligenta dialogen i filmen (som också är en av herr Whedons kännemärken). Det enda som känns lite tråkigt är att filmen känns mer "avslutad" än vad tv-serien gjorde. Det är säkert något som de allra flesta tycker är positivt, men som inbiten Whedonnarkoman så känns det underligt att gå ifrån ett firefly-"avsnitt" utan att det hänger fem lösa intrigtrådar i luften. Visst finns det några obesvarade frågor, men det känns också svårt att se var berättelsen kommer att ta vägen härnäst. Jag är ändå inte orolig, Whedon vet vad han gör och än tror jag inte att vi har sett slutet på sagan om kapten Mal och de andra.

Kort sagt så tycker jag att Serenity var en riktig stänkare. Den som aldrig har sett ett avsnitt av Firefly (eller Buffy för den delen) kan se detta som en snabbintroduktion in i det förföriska Whedonverse. Alla andra som redan är bitna har väl redan bokat biljetten antar jag?

Wax off...

Noriyuki "Pat" Morita (eller Mr Miyagi som hans hette i Karate Kid-filmerna) har lämnat oss. Hans karriär omfattade förutom Karate Kid I, II och III, The Next Karate Kid och The Karate Dog också bland annat en roll i Gänget och jag samt småroller i M*A*S*H, Magnum P.I. och Murder she wrote (plus biroller som den mystiske asiatiske farbrorn i massor av filmer).

Morita var utbildad rymdingenjör och arbetade som avdelningschef hos Aerojet-General innan han bestämde sig för att ge sig in i showbiz som komiker och underhållare. Han var med i improvisationskomik-gruppen the Groundlings (där också bl.a. Lisa Kudrow, Will Ferrell och Jon Lovitz har varit med) och arbetade också som stå upp-komiker och inledde shower åt bland annat Diana Ross och Ella Fitzgerald.

Läs mer om Morita här och här.

Jag är förlorad igen...

OBS SPOILERVARNING!
Den som följer Lost (och har börjat titta på säsong 2) kanske kan vara intresserad av följande lilla godbit:
The Hanso Foundation har en egen hemsida. Sidan innehåller dessutom ett litet påskägg. Om man går till listan med projekt och pekar med musen under den sista posten på listan så dyker det upp en länk som man kan klicka på...

Glada gossar sjunger våren in

Den som kollar på Six feet under vet att David börjat sjunga i LA Gay Mens Chorus. Döm om min förvåning när jag på anslagstavlan vid Konsum på Kristineberg hittade en lapp som skvallrade om att det finns en liknande kör här i Stockholm. Den 16 maj framför Stockholms Gaykör sin vårkonsert "En magisk afton" på Nybrokajen 11. På programmet står bland annat "It's raining men", "Kristallen den fina” och ”Banne mig! Den karln ska jag ha” och ackompanjerar gör PomPeriPossaBand. (Missa inte grimaserna på deras presentationssida.) En riktigt gay helkväll helt enkelt!

Det hade varit roligt att gå och lyssna, men det blir tyvärr lite för nära inpå afrikaresan. (På måndag kväll ska jag vara hemma och packa min resväska upprepade gånger och ha fjärilar i magen av resfeber.) Jag ska i alla fall hålla ett öga på gaykörens hemsida och försöka pricka in någon av deras kommande konserter. Deras repertoar verkar helt suverän och dessutom tycker jag att den svenska gaykulturen bör uppmuntras.

O, zhe zhen shi ge kuai-le de jin-zhan. . .

Idag släpps trailern till Serenity och efter att ha tittat på den så höjs mina förväntningar på filmen från mycket höga till skyhöga. Serenity är (den första?) långfilmsspinoffen från tv-serien Firefly, en westernhistoria i framtidsmiljö med en gnutta smak av Alias och Arkiv X och med mängder av mustiga kinesiska svordomar. Joss Whedon (Buffy, Angel, Toy Story, Titan A.E., Alien: Ressurection m.m.) har förstås skrivit manus och regisserat och hela skådespelarteamet verkar vara intakt från tv-serien så förutsättningarna är goda.

Jag är helt övertygad om att filmen kommer att sparka stjärt med den där stjärnornas krig-rullen som tydligen ska visas på bio under våren. Dessutom gissar jag att TV4 kommer att börja visa tv-serien under hösten. (Den går redan på TV400 och dessutom brukar inköpspriset på filmer och tv-serier sjunka drastiskt när en sequel eller tv-seriespinoff är på intågande. Både tv-kanalen och filmbolaget tjänar ju på uppmärksamheten.)

Grattis Ulrika!

_{the Perry Bible Fellowship}

Förbundskapten Ulrika Knape fyller 50 år idag och det tänkte jag fira genom att tipsa på några bra serier som finns att läsa på nätet.

Via isecore så hittade jag the Perry Bible Fellowship som är så kul att jag nästan kissar på mig. Serien är däremot inte särskilt politiskt korrekt på någon enda fläck. Konsumera på egen risk.

En annan rolig och ganska osmaklig serie är Neil Swaabs rehabilitating mr. Wiggles som handlar om en söt liten nallebjörn som också är en riktig snuskpelle som borde sitta i finkan. Fina enformiga teckningar är det också.

Slutligen tänkte jag tipsa om Natalie Dee som tecknar saker och lägger ut på nätet. Man skulle nog kunna kalla det för skämtteckningar, även om det ibland mera liknar en slags bildblogg. Bra är hon i alla fall.

Back to Southfork!

_{Return of the jättestora hattar}

Deeva rapporterar att den gamla stenålderssåpan Dallas ska bli film och jag tror, till skillnad från henne, att det kan bli hur stort som helst. Här har produktionsbolaget tänkt till, tittat 25 år bakåt i tiden och hittat en guldklimp som folk glömt bort. De som tittade på tv-serien när den gick för första gången har sedan dess vuxit upp och skaffat jobb och utgör därför en perfekt målgrupp. Nostalgi säljer som smör och detta torde borga för att filmbolaget plöjer ner ett stort antal miljoner dollar i produktionen vilket resulterar i en riktigt smaskig filmmacka. Förväntar man sig däremot ett högklassigt filmkonstverk så blir man nog besviken. Dallas, the movie, kommer med största sannolikhet att bli som en suffle med pyspunka (som de flesta storsatsningarna på bio under de senaste årtiondet). Man imponeras av bländverket men när man gått ut ur biosalongen och viker runt hörnet så har man helt glömt bort vad det var man såg. Jag ser i alla fall fram mot både filmen och marknadsföringskampanjerna inför den. Särskilt spännande ska det bli när information om castingen börjar läcka ut. Redan nu så ryktas det att Kevin Costner är påtänkt i rollen som JR.

We all came down to Montreux...

Ritchie Blackmore fyller 60 år idag och det firas med en länk till en lista på de 89 bästa Blackmore-webbsidorna som heter Ritchie Blackmore Top 100 sites. Grattis på födelsedagen Richard Harold, nästa gång du fyller jämnt så kanske topplistan är fylld.

Gasen i botten Herb!

_{Herbert Alpert}

Easy Listening-musikens portalfigur Herb Alpert fyller sjuttio år idag. Vid sidan av sin framgångsrika karriär som trumpetare, sångare och orkesterledare för Tijuana Brass så har han också varit skivbolagsdirektör (han är A-et i A&M records) och har dessutom målat tavlor och gjort skulpturer. Men sin plats i mitt hjärta har han vunnit med sin sköna lounge-musik och de vackra skivomslagen. Herb Alpert har också instiftat the Alpert Award in the Arts, ett pris till framstående personer inom dans, teater, musik, film och "visual arts".

_{Jag kunde inte hitta kläderna så jag tog grädde i stället...}

Ett bevis på Herbs storhet är efterföljarna och kopiorna, för att inte tala om bilen. Den som inte har hört Herb Alpert & The Tijuana Brass kan bege sig till Hötorget en söndag eftermiddag för att kolla lite i LP-lådorna hos någon av torghandlarna. Chansen är överhängande att man hittar ett gäng Alpert-skivor där (till ett mycket bra pris).

Lite Herb-länkar:

• Kort biografi och topplisteplaceringar
  
• Diskografi
  
• Streamad Fan-radio (Länk längre ner på sidan)
  

Amrisarna har gjort det igen

_Kopian

Amerikanska remakes är nästan alltid sämre än sina förlagor, ofta är kvalitetsskillnaden väldigt stor. (Ta till exempel den europeiska kulturdrycken öl som i landet på andra sidan atlanten förvandlades till någon slags extremt utspädd svagdricka som tydligen säljer bättre ju mindre den smakar.)

Det senaste, och förmodligen ett av de mest hårresande exemplen på hur urvattnat och dåligt det kan bli är NBCs version av The Office. Den brittiska succeserien var något av det bästa och mest smärtsamma jag sett på tv så därför var det med viss förväntan som jag beslutade mig för att tjuvkika på första avsnittet av den amerikanska versionen. Kvalitetsskillnaden var chockerande. Lite grann som om Disney skulle köpa rättigheterna till Simpsons och göra en barn-tvserie av den. Ricky Gervais, Mackenzie Crook och Martin Freeman må vara svårslagna i sina roller i originalserien, men nog måste det gå att casta bättre än NBC har gjort. (Här finns några snubbar som åtminstone skulle passa utseendemässigt.)

_Originalet

Jag ställer mig undrande till varför man i hela friden känner sig nödgade att göra denna remake. Hela det första avsnittet var dessutom, ned på repliknivå, precis likadant som förlagan. Manuset är alltså detsamma, bortsett från några lama Hillary Clinton-skämt som man har lagt in i stället för några brittskheter. Originalserien var ju på engelska och knappast svår att förstå otextad, även för en icke engelsktalande. Den enda uppenbara skillnaden jag kan hitta är just skillnaden i kvalitet. Mycket märkligt. För den som gillade originalet så kan jag bara rekommendera att aldrig titta på den bleka kopian. Om den någonsin kommer på svensk tv, byt kanal!

Rätt låt vann (trots att den inte ens tävlade)

Annica Tiger går ut redan innan omröstningen är färdig och säger att fel låt vann och att startfältet är osedvanligt svagt. Jag håller med om att årets låtar var svaga (med undantag av Caroline Wennergrens låt som jag tyckte rätt bra om) men det fanns trots det en solklar vinnare på globens scen. Helt plötsligt hoppade nämligen Carola fram och sopade mattan med alla i lokalen. Trots att låten hon framförde inte var särskilt catchy så gick det inte att undgå att imponeras av hennes sanslösa pipa och hennes totala professionalitet. Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: Carola är grym och hon skulle kunna bli hur stor som helst internationellt om hon bara fick lite bra låtmaterial och kanske lite hjälp med marknadsföringen. Jag minns att jag tänkte precis så när Carola sjöng i hyllningsmedleyt för Burt Bacharach på Polarprisutdelningen för några år sedan. Hennes insats då var åtskilliga klasser bättre än de andra sångarnas. Viva Carola!

Den rättvisa schlagerfestivalen

_{Bild från fjolårets schlagertävling}

Med löfte om god underhållning så lurade polaren Ante iväg mig på improvisationsschlagerfestivalen igår kväll. Jag ångrar inte att jag lät mig dras med. Det var en fantastisk galakväll med bländande begåvade aktörer och musiker som tillsammans med publiken gjorde sitt allra yttersta för att locka fram den vinnande improvisationsschagerlåten.

Varje melodi bestod av en slumpmässig musikalisk genre som parades med en titel som drogs ur urnan med titelförslag som den tusenhövdade publiken lämnat in innan galans början. När sedan låtstoffet lästs upp så drog musikerna igång och artisterna äntrade scenen utan betänketid. Resultatet var i de flesta fall så nära en traditionell schlagerlåt man kan komma, om än kanske ett par gnuttor roligare.

Sedan följde en kavalkad av fantastiska sånger, kostymer, koreografier och låttexter med bland annat en Carl Douglas-kopia, en vetlanda tjej med egensydd scenkostym, en grupp som åkte blå linjen till tävlingen och ett par techno-cowboys. Mina personliga favoriter var förutom vinnaren, Görel Cronas smäktande och sönder-wailade jazzvals, Kim Wildes brorsas underbara ska-kärlekssång och T.U.P.P:arnas verklighetstrogna scenkoreografi. När sedan alla artisterna framfört sina bidrag så blev det samling på scen för en snabbgenomgång inför omröstningen. Bandet smattrade iväg 15-sekunders snuttar av varje låt och artisterna gjorde sitt bästa för att hänga med.

Sedan var det paus och dags för omröstning, i vilken publiken fick ta sina tio enkronor som man fått i programkuvertet och fördela dessa i artisternas röstnings-oljefat. Efter pausen så följde ett finkulturellt mellanspel från Stockholms improvisationsteater, med bland annat en socialrealistisk operett om en ung flickas första laddade möte med eurovisionsschlagerfestivalen och Carola. Därefter vidtog uppläsningen av de olika landsändarnas poängfördelning. Publik från Göteborg, Malmö, Luleå, Stockholm och Vetlanda hjälptes åt att läsa upp poängen och Paula McManus intervjuade och rapporterade från green room bakom scenen.

Kvällens vinnare blev, inte helt oväntat, den skönsjungande disco-fantomen Fredrik Swahn som med sin djupt egocentriska kärleksballad "älska mig ärligt" tog hela publiken och sig själv med storm. Som sig bör så belönades både artisten och låtskrivaren (alltså titelförfattaren) med vederbörlig ära, blommor och en trofe och sedan vidtog framförandet av vinnarlåten. Kvällens absoluta höjdpunkt var absolut när scenbomberna briserade och disco-Fredrik ramlade baklänges av förvåning och uppriktig skräck. Detta var pricken över i:t på en fulländad galakväll. Missa inte tioårsjubileet som går av stapeln nästa år!

E-bio åt folket!

_{(Bild: Ny Teknik/Ingemar Franzén)}

Kulturutskottet lämnar idag sitt betänkande om E-bio och uppmanar regeringen att lägga fram ett förslag om att stödja och underlätta en teknikneutral utbyggnad av E-bio i Sverige. Tänk hur bra det ska bli när E-biosystemet är fullt utbyggt och man kan titta på fräscha filmer när man är hemma i Norrland på julen och sommaren. Alla har rätt till färska filmpremiärer oavsett om man bosätter sig i Stockholms innerstad eller i Raukajaure och man kan ju hoppas att man lyckas hitta en tillräckligt bra och billig teknik så att E-biograferna verkligen får blomma upp runt om i vårt land. Man kan ju hoppas att det här kommer att vända, eller åtminstone bromsa trenden med nedläggningar av småbiografer till förmån för de monstruösa biopalatsen. Debatt och beslut planeras till torsdagen den 7:e april.
(Pressmeddelandet)

Popstad 2005

Igår kollade jag in några av popstadsseminarierna. Först ut var en paneldiskussion om hur artister formas av skivbolag och producenter med Michael Blair (producent), Mattias Wachtmeister (A&R), Michael Henriksson (producent) och Amit (A-Teens). Seminariet var lite trögstartat men det var intressant att höra Amit berätta om hur det kändes att vara en fabricerad artist och när Michael Blair berättade om sina år i New York (när han spelade i en massa, enligt egen utsago, ruttna band).

Näste man på scen var Stefan Wermelin som med sin kunskap och sin varma radioröst lotsade oss igenom Stockholms rockhistoria, eller var det kanske landets? Hur som helst så var det fascinerande att se ett sådant fullblodsproffs som Wermelin i aktion, även om det ibland strulade till sig lite med tekniken. En sann Nestor inom rock-sfären med avundsvärda kunskaper inom vår tids viktigaste kulturyttring.

Därefter intevjuades Christian Walz som jag inte har hört och som jag därför prioriterade bort till förmån för ett besök på Akademibokhandeln. Jag hann precis tillbaka i tid för att höra på ett gäng intressanta och mindre intressanta demos recenseras av demopanelen bestående av bland annat Sophie Rimheden och rapgruppen Las Palmas. Mycket av demomusiken som vi fick höra var välproducerad och en hel del var riktigt bra också, bland annat grupperna ADM och Lowbrow. Tyvärr var inte panelen riktigt lika bra. Man gled ofta ifrån ämnet och flera av de inskickade demobidragen fick en ganska knapphänt bedömning då man hellre verkade vara intresserad av att prata med Sophie Rimheden om hennes karriär som nybliven skivbolagsdirektör. Nä demoscenens stora behållning var nog liveframträdandet av Las Palmas som fick inleda timmen. Jag gissar att vi får se mer av Las Palmas i framtiden på ett eller annat sätt.

Slutligen hann jag med att lyssna på genusperspektiv-seminariet i en kvart innna jag var tvungen att ila. Tyvärr var nivån på samtalet (åtminstone under första 15 minuterna) ganska ytlig och det mesta verkade handla om hur synd det är om tjejer i musikbranschen. Det diskuterades inget om de eventuella bakomliggande strukturerna som gör att könsmaktsordningen i branschen (och i resten av samhället) ser ut som den gör. Mycket gnäll och lite analys som vanligt. Roligt dock att få se ett av ansiktena bakom Lilith Eve.

Det ska bli intressant att se vad resten av popstadsåret kommer att bjuda på. Vanligtvis brukar det ju mest bli en stor invigning och en avslutning men man vet ju aldrig vad som kan hända. Bäst att hålla ögon och öron öppna så man inte missar nån bra gratiskonsert.

Hey Baberiba

TV4 har påat för ett nytt program som heter Hey Baberiba som ska starta ikväll. Jag vet inte särskilt mycket om programmet och jag tvivlar på att jag kommer att titta på det. Däremot fick reklamsnuttarna för programmet mig att fundera över ordet Baberiba och var det kommer ifrån. Är det så enkelt så att det kommer från låten "Hey Baberiba" med Rockfolket eller fanns ordet innan det började sjungas från landets folketsparkscener för runt trettio år sedan?

Den enda övriga referens till Baberiba som jag har lyckats isolera genom att Googla är denna (bokförlaget som gav ut "the son of the hunter" 1974, långt ner på sidan).

Om det är någon som har lite information om ordet Baberibas etymologi så vill jag gärna veta, annars får jag väl skriva ett mail till Värsta språket eller till vetenskapsradion språket.

Mitt googlande var dock inte helt fruktlöst emedan jag hittade en fin sida om alla artistkläder som Bo skräddare har sytt.

Google TV-sök!